Göteborgsposten – 17 december 1873, sida 2

— — — —— Frän Utlandet. Slutscenen i Bazaine processen. Redan dagen efter emottagandet af sin dom var Bazaine, som aldrig mera skall bära Frankrikes uniform, iklädd civila kläder. Det påstås, alt han skall inspärras i det täste, som beherskar ön Sainte Marguerite, midt emot Cannes. Det var i samma fäste, som den bekante mannen med jernmasken, hvilken ännu är en ifrigt kommenterad bietorisk gåta, inneslöts under Ludvig XIV:s regering. Exdrottning Isabella har aflagt besök hos Bazaines hustru, som dragit sig tillbaka till ett kloster straxt utanför Versailles. Familjen skall hafva fått tillåtelse att uppehålla sig hos den dömde på det ställe, der han skall utstå sitt straff. Då Bazaine erhöll meddelande om den lindring i domen, som blifvit honom beviljad, svarade han blott, till utseendet kall: Så mycket bättre för min hustru och mina barn ! Hans nästan hela tiden visade yttre lugn har dock, såsom man nu funnit, varit verkningen af on kraltig ejelsbeherskning, under det ban inom sig varit ytterligt upprörd. Så hörde han skenbart likgiltig på åklagarens och advokaten Lachauds långa föredrag, men i mattan, som var utbredd framför honom, bar man funnit stora hål, frambragta af bans bäl, och stoppningen på armarne till hans länstol var vriden alldeles rundt omkring. Den skrifvelse, i hvilken Bazaine uttalar sin tacksägelse till sin försvarsadvokat, Lachaud, har denna lydelse (hvarvid bör anmärkas, att den affatiades, innan han visste af mildringen i domen): Min värderade och modige försvarare! Före min sista stund vill jag af allt mitt bjerta tacka eder för de bjestemodigå ansträngningar, ni gjort för min saks försvar. Om uttrycket af den högsta vältalighet, som ni hemtat i känslan af sanningen och i edert ädla bjertas uppoffring, icke kunde ötvertyga mina domare, så kom det sig deraf, att de icke kunde öivertygas. Ty ni har i edert beundransvärda föredrag gjort öfvermenskliga ansträngningar. Jag skall ej inlemna rågon ansökan om ändring i domen. Jag vill icke inför bela verlden förnya skådespelet af en så smärtsam kamm, och jag ber eder ej vidtaga några åtgärder till min förmån i det hänseendet. AF menniskorna begär jag icke mera, att de skola sitta till doms öfver mig. Af tiden, af lidelsernas stillande väntar jag mitt rättfärdigande. Jag väntar fast och beslutsam, stark genom mitt samvete som ingenting sförebrår mig, verkställandet af min dom. Marskalk Bazaine. Trianon-sous-Bois, der. 11 Dec. 1873. Den nådeansökan, som krigsrättens medlemmar atgålvo efter domens afkunnande, ärstäld till krigsministern och af denna lydelse: Herr minister! Krigsrätten har fält sin dom mot Bazaine. Som domare ha vi löst de oss förelagda frågorna, i det vi endast lyssnat till värt samvetes röst. Vi skola icke återkomma till den debatt, som gifvit oss ljus. Gud allena äro vi skyldige räkenskap sor bevekelsegrunderna tiil vårt heslut. Såsom domare, måste vi tillämpa en oböjlig lag, hvilken ej tillstädjer någon mildrande omständighet, då det gäller ett brott mot den militära pligten. Men de omständigheter, som lagen förbjöd oss att åberopa i vår dom, hafva vi rätt att för eder angifva. Vi erinra eder om, att marskalk Bazaine öfvertagit och utöfvat befälet öfver Rbenarmn under outsägliga svårigheter, att han icke är ansvarig hvarken för fälttågets olyckliga början eller iör valet af operationslinierna. vilja erinra eder om, att han i elden alltid varit sig sjelf; att vid Borny, Gravelotte, Noisseville ingen öfverträffat honom i tapperhet, och att han d. 16 aug. genom sin fasta hållning bibehållit centrum af sin stridslinie. Betänk mängder a! do tieåster, som den frivillige af år 1831 bar gjort, rak rer, lysande bragd— 2