Göteborgsposten – 16 december 1873, sida 2

et tyckes mig som ingändaren hade mindre inigt än de i facket grånade männen, då ban namler att de klassificerade Bordeanxvinerna förses med slottens namn å korken på enabauda sätt sastan olika slag växa på samma slotts område, hvarföre jag voll meddela honom, att slotten på sina korkar ivbränna ex.: Grand vin Lafite 1865, second vin Lafite 1865 ). 8. v., på det att ingen må blifvo bedragen på eu vara som besitter så olika värden, då den från slotlen direkt erhållas och blifvit der buteljerad? För att vara vinhandlare bebötver man alldeles icke vara vinblandare, men jag medgifver gerna att om man skall kunna betala dyra biträden och omkostnader samt representera och kallas stor vinhandlare då man importerar 8 å 9000 ker vin af alla lag eller cirka 30,000 buteijer om året, behöfver man sannerligen vara skicklig på mängshanda sätt. Att en sådan skicklighet i bög grad förefinnes på mänga ställen skulle jag knuna bevisa med oålficiela siffror, hvilka ädagalägga en betydligt större bortskickning af vin än impert utom det att i Vinbolakeis tjenst finnas engagerade en mängd kypare, hvilka på olika häll innehäft platser, hvarigenom vinhandelsmysterlerna äro mig längt ifrån obekanta. Med nöje vill jag dertore, om polemiken skall fortsättas, stå insändaren till tjenst med eu mängd värderika upplysnivgar som jag vid första autallet anser onödigt meddela. VinSpirituosa-Akliebolaget har för sin verksamhet utstakat en belt annan väg än den at de fleste hrr vinhandlare hittills följda, nemligen, att söka i första hand köpa alla varor äkta och oblandade till billigaste pris samt att tillbandabälla den svenska allmänheten samma varor lika oblandade och äkta til billigaste pris. För att ernå detta utstakade mål behöfver man visst icke vara grånad i facket, ty på hvarje stor vinplats fionas en mängd särdeles skickliga mäklare som vanligen klassificera vinerna och beståmma dervs värden, hvilka vinbandlarne på platsen sedan betala; och då bolaget gjort sina inkop till lika billiga priser som dessa utländska vinhandlare, återstod endast att utsoka de qvaliteter som företrädesvis kunde blifva omtyckta ar konsumenter inom Sverige — och att bolagets kypare bårutinnan verkligen lyckats bevisar den ofantliga omsättning som på så kort tid har vunnits. Vidare kan jag upplysa att de klassificerede slotten vanligen undvika att sjeliva tappa och med sitt namn förse annat via än det af goda ärgångar, hvilkas tal till mångas torargelse instamplas å korken, så att, huru man än vil bära sig åt, kunna de med slottens kork försedda klassificerade Bordeauxvinerna icke lemna någon sådan vinst som om man sätter Chatean Lafites namn på en butelj oklassificeradt viu till pris at 2 å 3 trancs, då deremot det äkta vinet Latite ej på olottet köpes uuder 10 aå 12 francs pr butelj, men Göteborgs vinbandlare hatva i sina priskurauter detta billigare än på Lafite. Månne det då är äkta? Att mycket tå buteljer klassificerade Bordeauxviner finnas i Sverige, hvilka äro försedda med slottens kork och således fullt äkta (utom bos vinbolaget) vågar jag offentligt påsta, men då iusandaren till och med vet att uppgifva att Viu Spirituosabolaget endast köpt nägra bundra buteljer, så kan jag ha nöjet upplysa honom att endast at Chateau Lafi-es olika årgångar inköpts 5000 buteljer samt att de 1100 lådor äkta Cuuteauviner som endast sistlidne vår hitkommo icke voro tomma. DA insändaren uppgifver att Vinbolagets inköp af oklassificerade Bordeauxviner skett hos hus i Bordeaux får jag nämna att denna uppgilt är sanningslös, ty hvarje fat oklassiftveradt Bordeauxvin är, som ock synes af priskuranten, inköpt ur första band, direkte från producenten, hvilket, om så önskas, skall bevisas. Jag skulle visserligen gerna punkt för punkt vilja vederlägga den värde insändaren, i sak, men då sådant kan vara onödigt och mäåhända ivkräktar alltför mycket af tidningens utrymme, vill jag blott meddela: att faten för bolagets importeraue Cettevinor icke äro försedda med annat namn än bolagets eget, såsom varaude köpta ur första hand genom mig eler bolag ombud; att portvinsexporten i;rån Oporto är 1872 utgjorde 50,182 pipor af olika qvaliteter och icke 30,000 såsom insändaren uppgitver, hvitken uppgift således är lika tillförlitlig som den, att endast 7000 pipor äkta portvin produceras, ty huru skicklig man numera än är i konsten att blanda vin, så behöfves väl ändå något mera än 11-del äkta vin i blandningen; att spanskt porvpin från Tarragona importeras till Sverige i mångdubbelt större mängd än äkta portvin från Oporto, men som jag ej i någon svensk vinbandlares priskurant kunnat upptäcka hvarken spanskt portvin eller spanskt rödt vin, så förmodar jag, på grunder som jag kan bevisa, att det betydligt billigare spanska portvinet ingått som hufvudsaklig beetåndsdel i det under namn, heder och värdighet at äkta portvin från Oporto af vinhandlarne sålda vin. Då jag, i konsedvens med hvad jag ofvan uttalat rörande handel med viner, icke kan gilla dylikt, har jag ansett ärligare att sälja varan för hvad den är och för den skuld i priskuranten utsatt epanskt portvin, hvilken benamniug detta vin har äran åtnjuta både i England och annorstädes, samt, att äfven jag känner de tre ranghusen i Cognac, hvaraf Hennessy och O:ards mig veterligen icke hafva agenter i Sverige och det tredje eller Martells icke säljer någon nämnvärd del at importen, hvarföre de ötriga af insändaren betecknade tirmorna, hvilka blanda med tysk potatissprit synas vara de som hitsknda mest. Jag bar aldrig påstått att icke Göteborgs vinbandlare och alla andra sådane hatva äkta cognac, men deremot vågar jag nu, efter insändarens uppmaning, påstå att blandning sker i tillräcklig mängd, hvilkot återigen de förargliga officiela siffrorna lagga i dagen. Forut åberopade stora Göteborgsfirmor importerade ar 1871 56,339 kannor cognac om 50 4 alkoholhalt, men derjemte inkom samma år till Götebo g endast från spritfabriken i Carlshamn 107,816 k:r c:a 96 4 sprit, hvilket öfverstiger 200,000 k:r 50 2 utom den på kall väg i Göteborg renade spriten samt eprittabrikens i Gsteborg tillverkning jemte något parti sädan vara härifrån; alltså tyckes den till Göteborg importerade utländska spirituosan fått mera än tillräckligt af den svenska nektarn ärven i Göteborg, oaktadt jag icke sett någon af Göteborgs vinhaudlare uppgitva sig försälja forskuren cognac. Jag för min del båller före att det är ärligare att rent ut säga köparen hvad han får för sina penningar samt såluuda lata honom sjelt välja den vara han önskar. Insändarens uttalade visdom om den af bolaget använda arrak behokver intet annat svar än protest mot tvenne deri förekommande osanningar nemligen, att jag i föregående priskuranter skulle uppgifvit att Vinbolagets arrak importerats direkte irån Batavia samt att icke all i år iuköpt arrak skulle blitvit kontant betald. Punscbkonsumtionen kan insändaren lätt beräkna om ban efterser arraksimportens storlek samt tillägger den svenska sprit som af alla dertill användes, då mon lätteligen med kännedom om punschens alkoholhalt kan i det närmaste kalkylera konsumtionen, bvilken efter mitt förenande ej understiger hvad jag beräknat. Insändaren söker slutligen uppväcka hat mot min och Vinbolagets affärsverksambet på alla de platser der vi önska drifva sådan, samt vill bevisa att konsumtionen genom depoter öfverallt skall i betydande grad törökas och att det derföre bör vara patriotiskt att utdritva mig såsom den objndne gåsten! Med anledning af denna klamme, som väl egentligen varit hufvndandamälet med insåndarens uppsats för att om möjligt omintetgöra all afsättning för mig och Vinbolaget, beder jag få göra några eriuringar.