Göteborgsposten – 16 december 1873, sida 2

pperudi Lovisa, Nilsson, ir. Nygård; Bvea, Andersson, fr. Sved, lia t. Gbg; Erkebiskopen, Pettersson, fr. Gbg t. Sjötorp. Vin-Bolaget i Stockholm. Till Red. af Göteborgs-Posten. I eder ärade tidniog för d. 6 d:s förekommer en not mig personligen riktad, insänd uppsats, till bevarande hvaraf jag anhåller om plats i tidvingens spalter för följande genmäle: Iusändaren bebagar börja med att kalla den af VinSpirituosa-aktiebolaget utgilua priskurant en pamflett mot bolagets konkurrenter samt ett sätt att puffa, som år mycket ovanligt bär i landet, men säger sjelt i nästkommande mening, att han jemfört oriskuranten med nägra dylika irän de större vinnusen bär på platsen samt kommit till den öfvertygelse, att bolagets priskaraut blifvit rad efter rad ifskritven efter någon eller nägra af dessa. Det är insändarens eusak att omdöpa priskuranter till pamletter, men då jag, enligt haus jemförelse, alskritvit den från Göteborgs större vinbus priskurunter, torde det varit dessa som uppfunnit konsten att skrifva pamfletter mot sina konkurrenter (tillochmed i tidningar), hvilket i sanniug är ett mycket ovanligt sätt att pufta bär i landet, och de borde derföre i stället ulleguats den näpst hvarmed jag nu hugnats. Uppgiften att jag afekrityn andras priskuranter är emellertid sanniugslos. ty fastän jag innehar priskuranter från Göteborgs alla större vinhus, sinnes deruti iotet annat att atskrifva än priser på varor, bvilka man icke det riogaste kan bedöma, utan att först hafva noggrant undersökt qvaliteterna. Om den värde insändaren, kauske rättare konkurrenten, gjort tig den mödan att undersöka qvaliteterna, som för summa priser i Vinbolagets priskurant erbjudas, skulle inähända skilnaden varit tullt tillräcklig sör att ban skulle tagit munnen ännu fullare, men i motsatt riktning. Skämt äsido, anser jag mig böra nämna, att det numera är ganska vaunligt i utlaudet att de större Vinhusen, som äro angelagna om att lemna full valuta för de priser som at dem debiteras, i sina prishuranter vid bvarje vinslag foga upplysulngar och beskritningar om dess äkthet, alder m. m. som kan hafva inflytande, på varans värde, på det att köparen derefter lättare må kunna göra sitt val samt vara försäkrad att erhalla byad ban betalar. Hvarje köpare vet mycket väl. att om annan vara levereras än den som rälunda beskrifvite, hemfaller sådant beteende under rubrikeu bedrägeri, något som aldrig kan bli fallet, om man i siv priskurant noterar ett vin med sitt pris, men icke ikläder sig ansvarighet för dess äkthet och godhet i törbällande till priset. Det, enligt mitt förmenande, nu existerande största vinbandelsbus i verlden, urr W. A. Gilbey i London, hvars omsättning i medeltal utgör 30,000 buteljer om uagen förutom fatviner, bar i sin priskurant icke allenast ansett nödigt lemna beskritning öfver bvarje vinslag, utan derjetate en fullständig redogörelse för de olika vinernas produktionsorter, växtsätt, ärgångar, kemiska sammansättning, konsumtion m. in., på det att köparen eller konnumenten må erbälla föreställniog om vinets ungetärliga värde, samt törst derefter genom omaken och lukten sjelf göra sitt val af den eller de qvaliteter han mest tycker om. 1 Sverige bar man bittills köpt och erhållit de bästa namnen på etiketterna, men innehållet i buteljru har oftast varit af annan qvalitet, af det enkla dokäl, att mig veterligen ingen svensk vinhandlare garanterat äktheten at det vin ban under de finaste namn sålt till höga priser. Plauen för Vinbolagets verksamhet är deremot att söka intöra ändring till ett bättre, eåT att kopuren iör sina penningar må erbälla den vara ban betalar, och detta uppsåt bör väl icke läggas mig till last, a!lraminst af redbara, större vinbus, som val icke vilja meogitva att de lemnat annan vara än de sålt och uppgittit? Att Viubolaget icke allenast bar denna afrigt, utan äfven satt sig i tillfälle bevisa det, styrkes uerat att bolaget sökt och erhållit generaltullstyrelseus medgifvande att på nederlag, under offeutlig kontroll, tå tappa alla sina viner, hvilka etter tappningen tå qvarligga oförtullade på nederlag, på det att hvarje köpare som sådant önskar mä kunua erhälla hvarje viuslag på butelj från nederlag; och, när serskilda kontroller foreskritvits, kan tillochmed officielt intyg erhållas på hvilket sartyg vinet anländt och hvilken dag tappningen derat egde rum. Ä Som Vinbolaget sysselsätter i sit vid dagsljus, ofvan jord besiatliga etablissement en stor personal, skulle det säkerligen snart blifvit allmänt kändt om vinforskärningar der ogde rum, hvilket deremot svärligen är möjligt i de med liten personal försedda små underjoruiska laboratorierna. Men tör att blifva fredad från misstanken att vara vinblandare, då bolaget endast bar tor afsigt att i stort drikva vinhandel, bar bolaget begärt den offentliga kontrollen, detta med en ganska kännbar utgiit, då bolaget får aflöna de tjensteman som blifvit vid tullkammaren a bolagets etablissement på Reymersbolm utnämnde. För att vara förrväkrad mot all försalakning at de viner som af bolaget buteljeras, äro alla af bolaget tappade buteljviner försedda med bolagets namn i kork och etikett jemte vinets namn. På intet vilkor utlemnas derföre någon sålunda stämplad kork eller etikett. De svenska vinhandlarne hafva bittills alltid pågatt sina viner utländska etiketter, sastan de ofta sjelfva tappat dem och således hrupit bakom ryggen å i många fall vkyldiga utlänvivgar. Det är alls icke ovanligt, att fivgerade namu användes, t. ex. Paul y Dastis på Sherry, fastän detta hus för längesedan uppbort. De svenska vinsabrikanterna auvända oriktigt nog äfven utländska vamn på sina blandniugor at bärsafter, hvilka säljas till högre pris an äkta vin under namn af portvin, sherry m. m. och kan konsumenten eller köparen som ej har fullt reda härpå aldrig veta bvad valuta ban för sina pennlagar erbåller. För min del anser jag derföre på nu anförda skäl och grunder det vara bäde hederligare och ärligare att sätta sitt eget namn på den vinbutelj man tappar, ty då vet konsumenten, ifall han erhåller ett dåligt via i torhallande till priset, hvarifrån det kommit. Skulle sådant af någon orsak hända med Vinbolagets viner, försäkras att bolaget aldrig skall undandraga sig att återtaga sådan vara, jemte tacksamhet tör upplysningen samt för framtiden tillse att dylikt icke må itrågakomma Lika litet som jag i priskuranten nedsatt någon viss person, lika litet bar jag utgitvit mig för att vara någon vinhänpare, utan har jag endast vid hvarje vinslag lemnat en kort notis om sjelfva varan, gruudad på fakta, hvarfor insändaren bordt bålla gig till sak och icke till person. Att VinSpirituosa-Aktiebolaget både varit och är i tillfälle att köpa billigare än smärre importörer, hvilka genom agenter göra sina inköp, torde lätt kunna fattas etter delgifvande af töljande officiela uppgifter: Enligt bilagde bevis från Stockholms Tullkammares Nederlagskoutor har Vintnasa Altiohalaset som hFrigde sin varkaamhut