Göteborgsposten – 16 december 1873, sida 1

Från Utlandet. Basaine vid domens fällande. — Stämningen i Frankrike. — Korrespondenters yttranden. Gaulois meddelar följande berättelse om det sätt, hvarpå Bazaine mottog underrättelsen om sin dom: Då krigsrätten drog sig tillbaka, begaf Bazaine sig till sina rum, dit han följdes af sin hustru, sin bror, sina båda nevöer och deras hustrur, kaptenerna Gredin och Mornay Soult, br Bouillet madame Asvelin och några andra närmare vänner. Under de fyra timmar rätten öfverlade, talade marskalken fritt, förtroligt, nästan gladt, liksom om hans lif ej längre stod på spel. Hans hustru, som icke längre utbärdade den skakande nammanvaron, drog sig snart tillbaka och begaf sig till kapellet för att bedja, följd af br Lachands dotter. Öfverste Villette — denna hängifvenhetens personifikation — hade qvarstannat i det galleri, som förenar Trianon med Trianon Bois, för att erhålla underrättelser tidigast möjligt. Kl. 19 gom Georges Lachand, som uyss hört domen, uit till honom och följde honom till marskalken, för att förberrda den senare på general Pourcets besök. Nvål-, frågade öfverste Villette ifrigt, år ban frikänd ?4 Georges Lachand gjorde, utan attsvara med ord, en åtbörd af förtviflan och steg derefter uppför trappan, som för till marskalkens rum, följd at öfversten, som raglade lik en drucken. Vid sjudet at dörren som öppnades, gick marskalken, som var ialåten i samtal med de honom omgifvande personerna, fram mot den unge advokaten, och då han blef varse hans tryckta utseende, förstod han genast arten ar hans meddelande. De ha dömt mig till doden-, sade ban lugnt och kramade Lachauds hand. Tolkande hans betydelsefulla tystnad, sporde marskalken honom: Med hvad majoritet? — Enstämmigt, lod svaret. — Ahl! var marskalkens enda utrop, hvarpå han återtog sitt samtal, liksom om ingenting tilldragit sig. Alla greto; den dömde marskalken bevarade ensam ett lugnt utseende. 1 denna stund iaträdde öfverste Villette i rummet. Han gick fram mot henom, som han så tillgifvet tjenat under de sista 18 månaderna, men då ban stod i begrepp att trycka den framsträckta banden, gaf hans styrka vika, och han signade ned. Medan de närvysransse skyndade att bistå den stackars officeren, gick marskalken, för att dölja sin rörelse, in i nästa rum, der Lachaud tog sig. litet hvila efter sina mödor. Han ; te honom Ikväl på tröskeln, och marskalken meduclade honom nu i en lugn ton den olyck-a gra nyheten. Midt under denna hjeriskakande scen anlände major Guioth, adjutant hos hertigen af Aumale. IIans närvaro framkallade naturligtvis en sm... .sam sensation. Han lemnade Lacband ett bref från hertigen med begäran, att han skulle omedelbart fnfinna sig vid rätten. Lachand följde adjutaaten. Ilan fann domrarne samlade och hertigen nf Aumale uppläste för honom en af alla krigsrättens medlemmar unucrteckad nådeansökan. Advoxaten svarade, att han skulle meddela marskalken förhållandet, och aflägsnade sig. VUniversmeddelar följande såsom fortsättning till ofvanstående: KL. 110 infaun sic era för att underrätt t o ätfoljdes af de öfrige rättstjensi Alla uppläste demen. Tereter Herr mafskalk Ni har 24 t