Göteborgsposten – 16 december 1873, sida 1

Bernice nickade samtyckande. Han gick ner till ändan af parken, der han fann Flack, Monk skickade sin bundsförvandt till det lilla värdshuset i byn Chetwyod för att hemta det erforderliga åkdonet. Sedan han sett Flack begifva aig på väg, gick han tillbaka io i huset. Han inträdde i det lilla rum, der han lemnat Bernice. Hon var ej der. Han stod liksom fastväxt. Hvad hade händt? Hade hon blifvit upptäckt? Hade hon ångrat sin sjelfuppoffring? Han blef verse ett papper på golfvet. Det var en biljett med Bernices handstil och hado följande lydelse: uQilbert! Jag har afstält ifrån honom. Jag skas hålla min ed och ej uppgifva hvem jag är; men jag kan ej lemna honom ännu, Ännu en blick på hans kära ansigte — ännu en gång will jag höra hans röst — se honom slumrande — säkert kan jag tillåta mig detta utan att göra någon orält. Sök ej efter mig. Jag torde fara tillbaka till Mawr Castle i sinom tid — ej nu. Min onda tanke nu är, alt han är här, och jag måste vara nära honom utan att sjelf bli sedd. Detta var alltsammans. Monk sökte efter henne hela natten. Han lyssnade vid Chetwynda dörr; han var i den pinsammaste ångest, ty hans sökande var fåfängt. Han tanu henne ej! (Forts.) Plockgoås. Från parlserverlden omtalas en nästan otrolig tilldragelse, som passerat vid en diplomatisk galamiddag hos presidengen Mac Mahon. Hertiginnan Larochefoucauld ville på inga vilkor bli bordsgranne med grefve Arnim. Man föranstaltade i hast d sogen att placera fru A. v. Rotschild i hertiginnans middagen skulle serveras och marskalkinnan nämt thachild, att hon skulle föras till bordet af grefven, de äfven hon absolut dertill. Hon lät dock slutligen ofverg dertill, men under hela middagen vexlades ej ett enda ord dem emellan; —