lemmar i sin nådeansökan sjolfve erkänt. En högtysk militärskriftställare i Köln. Zeit. har jemväl förklarat, att en dödsdom öfver Bazaine måste vara alltför sträng och ogiltig. H. T. likställer äfven Bozaine med kommunistsängarne i Paris och säger, att nåd åt honom derföre måste väcka ond blod i Frankrike. Kommunisterna, utom det att de voro mordbrännare och mera, uppreste sig dock emot en af hela folkat vald och erkänd representativ församling, således emot en myndighet om hvars laglighet intet tvifvel kunde råda; af dem ha för öfrigt. ordast de mest brottslige straffats. Bezaine deremot tvekade om att erkänna den af landet icke heller lagligt erkända upprorsregeringen af september. Det är således an väsentlig skilnad, äfven om man lemnar utan afseende de olika sidornas fosterländska motiv för sina åtgärder. Berl. Tid, yttrar ock : Huru man än dömer om Bazsines skuld eller oskuld, det är dock säkert, att alla de, som Frankrikes sanna ära och väl ligga om bjertat (vi vilja bland desse endast nämna Thiers och Mac Mahor), vid mer än ett tillfälle uttalat sin sorg och smärta öfver processen mot Bazaine, hvilken ännu en gång fört alla Frankrikes olyckor liksom i parad fram för Europas ögon, i hvilken man sett officerare uppträda mot officerare och generaler mot genaler, och hvilken framför allt gifvit bämndgirighetens och asundene dåliga lidelser en alltför riklig näring. För den röda pressen icke blott i Frankrike, utan i hela Europa skall Bazaines fällande vara en sann glädjefest, ty alla omhvälfningsmän och socialister hafva redan länge med hesa skri fordrat marskalkens hufvud som offer för det förakt, han visade septembermännen, hvilka störtat hans kejserlige vän och välgörare för att ejelsraj tillryckka sig makten. I Europa skall underrättelsen från Trianon utan tvitvel väcka smärtsam öfverraskning. I utlandet hafva nästan alla moderata och liberala tidningar varit gynsamt stämda för Bazaino. I Föln. Zeit. har man under siesta dagarne läst några artiklar från en högre preussisk militär, hvari det starkt betonas, att Bozaino, om han än gjort sig skyldig till grofva förseelser och föreumligheter, ingalunda begått fel, hvilka kunna straffas med döden. Hafva då fransmännen icke det tragiska medlidande med olyckan, säger han, :som hvarje menniska brukar ha? Dömer man Bozairo, så är det ett försoniogsoffer, man vill ha för allas sel. Från Frankrike skrifves, att de officiösa organerna fordra, det Gambetta skall försättas i anklagelsetillstånd för sina åtgärder d. 4 sept. — Det bör dock nu vara nog med politiska rättegångar. Regeringen har betalt, att Medelhafskusterna skola på det skyndsammaste befäåstas; ätven verksamheten i artilleriverkstäderna påskyndas. Jungfruns af Orl staty till häst på Rivoliplatsen skall med det rnarasta aftäckas. Insamlingarne för de med Ville du Havre drunknades osterlemnade uppgå redan till 40,000 fece. På en af de mest besökta quaierna i Paris har polisen för tiggande håktat en gammal dame. Hon ursäktade sig med att hon bad för de fattige. Och det förhöll sig verkligen så, ty vid undersökning fann man hos honre 60,000 sros och alla i grannskapet försäkrade, att hon utvecklade en storartad välgörenhet. Myntkonferonson har uppskjutits till d. 8 januari. . Från Spanien telegraferas, att bombardomentot af Carthagena fortfar. De upproriske äro nu mera enige, sedan qvinnorna och de icke-stridbare kommit bort. Från norr väntas vigtiga tilldragelser i kampen mellan regeringstrupper och carlister. I Preussen har jordbruksministern Königsmark afgått och fått till sin efterföljare tills vidare handelsministern Achenbach. Lagen om civiläktenskapet är nu undertecknad. — Dop. kammaren har i tredje läsningen utan debatt antagit tidningsskattens upphäfvande. Österrikes finansminister har i riksrådet föreslagit upphäsvandet af annonaskatten.