Göteborgsposten – 15 december 1873, sida 2

4 Det förljudes, att England och Frankrike safslutat en öfverenskommelse, enligt hvilken dessa båda makter enats om, att underhandlngarno angående Suezkanalen (is tonnage) böra föras omedelbart mellan khediven och sSuerbolaget. Det i Turkiets hufvudetad nedsatta budgetutskott har nu fått sin berättelse färdig och öfverlemnat den till Porten. Den angifver en brist af 5,570,000 p. sterl., hvilken I dock kan genom åtskilliga besparingar nedbringas till 4,250,000 pund. För mötandet af s denna brist föreslås nya ekatter, hvilka skola, störsäkrar berättelsen, göra uptagandet at ett nytt lån till nästa år obehöfligt. Det syndikat i Egypten, som i sistl. juli månad utbjöd det stora lånet af 32 mill. pund, har beslutat förskottera regeringen 4 mill. pund för att betäcka hennes förbindelser i London till nästk. mars månad. Syndikatet har utverkat en lindring i de vilkor, på hvilken del af lånet upptogs. Från Mindre Asien omtalas en ny judeförföljolse. Judarne hade under många år lefvat i fred och ro i Kilmasti Cassaba; men bolt nyligen försvann ett sexårigt barn, och genast hette det, att judarne hade stulit och mördat det. Högste embetsmannen i den lilla staden sökte förgäfves att dämpa rörelsen, i det flere grekiske kristne aflade ed på, att de sett barnet insläpas i en judes hus. Den turkisko embetemannen visade sig då vara öfvertygad och lät häkta de anseddaste judarne samt skickade dem till Brussa, men endast för att skydda dem mot den kristna pöbelns raseri. Två dagar derefter lopp ett fruntimmor genom gatorna och skrek med förtviflad stämma, att judarne stulit och uppätit hennes dotter, Hvarje judes hue blef nu genomsökt, men man upptäckte ingenting. Slutligen fann man barnets lik och kläder i en oljeqvarn hos en turk, och han tillstod, att han dödat äfven det andra barnet. Man väntar pu strängt straff. mot de greker, som aflagd falsk ed. Senare post. Processen Basaine. Do i lördage morse ingångna franska tidnidgarne meddela ännu intet om den sorgliga processens utgång. Ett telegram meddelar, att sedan Lachaud slutat sitt försvarstal, regeringens ombud, general Pourcet, bemött det och Bazaine sjelf vid den evige Kristus avuiv uh har alårig fördt kk ati 8 till krigsrätten af presidenten, hertigen a Aumale, följande spörsmål: 1. Är Boeine skyldig till att d. 28 okt. 1870 hafva kapitulerat med fendör ech uppgifvit fästningen Metz, hvora öfverkommondant ban var, utan att förut hafva uttömt alla försvarsmedel och gjort allt, hvad pligt och ära föroskrofvo? 2. Är Bazaine skyldig till att hafva kapitulerat i öppen mark? 3. Ledde denna kspitulation dertill, att hären sträckte gevär? 4. Har Bazaine före inlodandet af muntliga eller skriftliga underhandlingar gjort allt, hvad pligt och ära föreskrefvo? Krigaratton afgjorde onstämmigt samtlige spörsmålen emot den anklagade, hvarpå presidenten insamlade rösterna för det straff, som skulle angifvas, och derefter förkunnade domen i sessionssalen, hvilken som bekant löd på degradation, beröfvandet af hans ledamotskap at Hederslegionen och rätten att bära militärmedaljen, samt på döden. Bazaines hållning under domens uppläsande var lugn, och han uttalade blott den önskan att få ha hos sig sin son under 24 timmar. Ettor det domen öfver Bazaine afkunnats, undertecknade krigsrättens samtlige medlemmar ännu i sessionssalen en ansökan till republikens president marskalk Mac Mahon med begäran om nåd för den dömde, hvilken ansökan ännu samma afton meddelades marskalken af hertigen af Aumale. Följande dagen förklarade republikens president, att han icke ville stadfästa dödsdomen. Efter regeringens hörande ändrade han deremot domen till degradation, dock utan de skymfliga formaliteterna af gradtecknens afslitande från den dömde i hela härens åsyn, och till tjugo års inspärrande, hvilket för den snart 63:ärige mannen (Bazaine är född d. 11 februari 1811) måste vara liktydigt med lifetids fängelse. Väl kan det tagas för gifvet, att denna fängelsetid skall komma att afkortas och Bazaine måhända om något år återfå friheten. Men sannolikt är måbända ock, att-den olycklige icke skall behöfra en sådan frihet, ty skymfen måste i förtid nedbryta honom, som dessutom varit under den långa ransakningen utsatt för en tortyr, som det är mer än förvånande, att den gamle mannen kunnat utstå. Den starka nervspänningen, som hittills hållit honom uppe, skall nu, sedan utgången är gifven och intet hopp mera finnes, kanske öfvergå till en endast alltför naturlig slapphet, hvars inverkan på ande och kropp otvifvelaktigt snart skall spåras. i hafva, i likhet med nästan samtlige de aktade tidningsorganer som hunnit sysselsätta sig med frågan, funnit domen vara hufvudsakligen politisk, samt i rent militäriskt hänseende för sträng och icke oeftergifligt framgående af ransakningen, hvarför den gamla domareregeln heldre fria än fälla skulle kunnat i detta fall möjligen tillämpas. Vi ha uttalat som vår åvigt, att Bozainos trof, innebär en försoning för de förseelser och det slarf, hvartill andra gjort sig skyldige. Ooh derom torde väl alla vara ense, som kastat en om än blott flyktig blick på