Göteborgsposten – 13 december 1873, sida 5

Vinterträdgården i Bloms stora sal har på ett för göteborgslörhållanden förunderligt — vi skynda dock att tillägga fullt berättigadt — sätt hållit sig uppe i allmänhetens ynnest, men så har också Bseyerböckska kapellet städse bjudit på goda och lättsmälta program, under det att förhållandet varit enahanda med de af br Borgendahl serverade sörfriskningarne. Från och med i går afton har anläggningen aflagt den gamla vintorskruden och visar sig nu i en ny, frisk, grön och doftande. Antagligen skall den nya lustgården få lika många goda vänner och trägna kunder som den gamla. I en auktionsannons stod för någon tid sedan bl. a. att läsa: försäljas — — — uppstoppade, utländska foglar. Den, som inlemnat annonsen till auktionskammare kontoret, kom helt förbluffad och protesterade häremot. Han hade aldrig egt i sitt våld några slags Åuppstoppade toglar. Men hur hade då de fördömda foglarne kunnat smyga sig in i annonsen? Jo, helt enkelt på följande sätt. I annoneen bade stått ostindiska urnor, detta hade vederbörande läst för ostindiska örnar; som detta lät alltför misstänkt ur auktions-ornithologisk synpunkt, och man ej med fog kunde förmoda att de märkvärdiga örnarne voro lefrande, satte man istället dit uppstoppade, utländska soglar. Och så gick det till. Men nu kommer det lustigaste. Då en rättande annons sedermera blef synlig, stod der till sist ostindieka varor i stället för urnor. Vora eller icke vara, eåx Hamlet.