Göteborgsposten – 11 december 1873, sida 2

Från Utlandet. Det stackars Spanien har fått sig på halsen en ny sjökonfliikt, hvilken på visst sätt erinrar om Virginiusaffären. Spanska kryssare ha neml. vid ögruppen Sulu, som befinner sig i uppror mot Spanien, uppbringat tvenne tyska skepp, lastade med gevär, krut och kulor för de upproriskes räkning. Så har åtminstone prisdomstolen i Manilla dömt, dit fartygen blefvo förde. Denna händelse har enl. Nordd. Allg.-Zeit. föranledt en diplomatisk telegramvexling mellan tyska beskickningen i Madrid och spanska regeringen. I följd af nya upplysningar har preussiska regeringen beordrat sitt sändebud att handhafva tyska sjöfarandes rättigheter och introssen samt utöfva en tryckning på Castelars minister, för att få den till att hätva prisrättens i Manilla afkunnade dom. Saken är dock icke så allvarsam som Virginiusaffären, och den skall sannolikt uppgöras, utan att störa verldsfreden eller kosta en droppe blod. Nästan alla de tyska tidningarne erkänna, att det skulle vara väl, om deras landsmän afbölle sig från att göra sådana affärer, som i sjelfva verket äro olagliga och hvilka lätt kuona leda till förvecklingar af den allvarsammaste art. Hvad förhållandet mellan Spanien och Amerika beträffar i afseende på Cuba, måste man afvakta utgången af den nu senast bestämda fristen för utlemnandet af Virginius och dess besättning samt passagerare. Ovisshet råder ännu, om utlemningen verkligen skall komma att ske, så önsklig den än vore. Rörande bombardementet .af Carthageua telegraferas. La Palma d. 5 dec. Bombardementet fortsättes endast svagt; blott byggnaderna i staden synas vara skadade. De upproriska äro vid godt mod och gjorde förliden natt ett utfall. Engelska eskadern är ännu i Porman. Amiralen Yelvertön har skrifvit till Castelar med förbön för 800 qvinnor och barn, hvilka ännu äro qvar i Porman och sakna alla hjelpmedel. Lifsmedlen der äro mycket knappa. De franska och italienska eskadrarne äro äfven qvar i Porman, men den tyska har utlupit derifrån. Enligt ett telegram från Madrid af samma dag, skall general Zavala ha utsets till öfverbefälhafvare i Valencia och öfver armn utanför Carthagena, der han skall ersätta general Ceballos. Man kan göra sig en föreställning om Spaniens ofantliga ekonomiska förluster under alla dessa uppror och inre oroligheter af följande uttalande i en Newyorktidning ang. de cubanska förhållandena: Före upprorets utbrott uppgingo öns inkomster förutom kommunalskatterna till 26 mill. dollars om året. Af denna summa användes årligen 20 mill. till en arme af 20,000 man, till en flotta af 40 fartyg och till aflöning af 14,000 i civila befattningar anstälde spanska officerare. Dessa officerare skickades alla från Europa till Cuba, ty ingen infödd erhöll något embete. Återstoden at inkomsterna, 6 mill. dollars, skickades hvarje år till Madrid. Kommunalskatterna utgjorde 10 millioner om året; endast staden Havanna betalts 1,200,000 dollars. År 1869 voro spanska regeringens utgifter på Cuba i följd af upproret 36 till 37 milloner dollars. Sedan den tiden har kriget slukat alla öns inkomster jörutom 70 mill. dollars, hvilka upplånats. De upproriske hade år 1869 omkring 500,000 till en del illa väpnade soldater. Sedan krigets början skola spanjorerna ha afrättat 40,000 upproriske (?); huru många som fallit, kan ej uppgifvas. Till gengäld ha de upproriske dels på valplatsen, dels genom ståndrätt dödat omkring 75,000 spanjorer (?). De sista siffrorna, till hvilka vi ock fogat frågetecken, äro synbarligen något öfverdrifna