Göteborgsposten – 10 december 1873, sida 1

liksdags-kaleidoskop 1873. (terbllick och Vidräknlag. IV Redan vid riksdagens början blef det veterligt, att landtmannapartiet, som dittills mera framgångsrikt än ärofullt hade motsatt sig alla förslag till landtförsvarets ordnande, nu ansåg tiden vara inne att främst på sitt program uppföra anspråket på grundskatternas och indelningsverkets upphäfvande, naturligtvis så skyndsamt som möjligt, men isynnerhet på det fördelaktigaste sätt för den särskilda grupp af svenska folket, hvilken utgöres af skattejordsegare samt rustoch rotehållare, och hvilken nämnde parti företrädesvis fruktar, tillbeder och i riksdagen representerar. Det ansågs otvifvelaktigt, att ett så omfattande anspråk, dervid ingen hänsyn togs till statens och rikets öfrige innebyggares rätt, nu skulle röna mindre motstånd inom riksdagen, enär ganska mången af Första kammarens ledamöter omöjligt kunde helt och hållet förbise, att äfven de egde skattejord eller voro rustoch rotehållare och i så stor omfattning, att det egna intresset härvidlag borde mana till reformens snara genomförande. Det kombinerade anspråket, hvilket går ut på att utan vederlag förskassa en särskild samhällsklass befrielse från onera, som kunna beräknas uppgå till sex millioner rdr årligen, skulle nu göras till riksdagens Åbrännande fråga. Måhända förekom det desse, hvilka icke äro hemmastadde i vårt riksdagsväsens inre förhållanden, ganska besynnerligt, att, då en choc nu var beslutad mot grundskatterna och indelningsverket, den skulle i första rummet utföras medelst aderton ingifna motioner i samma syftning. Men anledningen till en så storartad kraftutveckling var, att motionernas stora antal och den ton, hvari de voro hållna, skulle betraktas såsom ett ojäfaktigt bevis på Ådon allmänt rådande opinionen i landet, och för öfrigt, hvarför skulle man beröfva någon af dessa aderton eller ändå flera den oskyldiga förnöjelsen att längre fram kunna säga: det var genom mitt väl riktade hugg, som den väldiga tvillingseken fick banesäret?? Fåfängan får godt rum äfven under den af sockenskräddaren tillverkade vadmalsrocken och spelar en stor roll äfven inom riksdagen. Då i Första kammaren grefve Gösta Posse, i egenskap af förare för dervarande filialatdelning af landtmannapartiet, väckte motion om grundskatternas upphäfvande, ådrog den sig ingen uppmärksamhet ock föranledde ingen diskuss on, emedan man väl visste, att den blott var ett eko från Andra kammaren; den remitterades för den skull helt knapphändigt till statsutskottet, der den inlades i samma bundt med sina sjutton ofrälse halfsyskon. Men några af dessa motioner framkallade debatter i Andra kammaren, innan de remitterades. Då det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida nämnde motiomer egentligen voro författade af de representanter, som försett dem med sina resp. namnunderskrifter, bör just derföre såsom ett märkligt faktum framhållas, att enligt de tryckta protokollernas vittnesbörd nämnde herrar alldeles icke ansträngde sig för att häfda faderskapet till motionerna, utan under den orubbligaste tystnad athörde hvad om dem yttrades. Då det förhållande är allmänt kändt, att isynnerhet statsutskottet alls icke gifver sig tid taga kännedom om de yttranden, som i kamrarne afgifvas i anledning af föredragna motioner — nämde utskott lärer oftast blott låta