Göteborgsposten – 10 december 1873, sida 1

betraktade som fördel, att han för detta ouppeägbara kapital skulle erlägga en fix penningeränta; men naturligtvis kan man vara lika fullt förvissad derom, att han nu, såsom en ändå större fördel, skall anse, derest nämde ränta efterskänkes; hvaremot jag tager mig friheten betvifla, tills jag om ett motsatt förhållande blir öfvertygad, att hr grefven finner sig hågad till de förra jordegarne återbetala det kapital — motsvarande grundskatterna — hvarmed köpeskillingen minskades, derföre att fastigheten då var med nämde onera besvärad. Jag är tillika fullkomligt öfvertygad om, att i samma mån grundskatterna afakrifvas, och äfven underhållet af ryttare och soldater upphör att utgå från de hemman hr grefven eger och har bortarrenderade, skall arrendebeloppet, hr grefven till favör, i samma mån höjas. Hr Jöns Pehrssons ingifna motion, om indelningaverkets afskaffande, granskades endast af kapt. Werner Ericson. Den förre är alltid mera de stora anspråkens än de stränga konseqvensernas man. Antingen böra våra försvarskrafter, enligt hans uppfattning, göras tillräckliga, om sådant är möjligt och behöfligt, (behöfligheten drager han dock i tvifvel) eler ock bör man afskaffa all annan beväpnad styrka, än der som är behöflig för ordningens upprätthållande inom landet — och det senare alternativet anser han vara det förnuftigaste. Men hvad vill han då egentligen göra till det kära fosterlandets försvar? Jo, allenast afskaffa indelningsverket. Sedan skall man pröfva om något vidare försvar är behöfligt, och då blir yrkandet på entet försvar orkändt såsom det förnuftigaste. (Forte