Göteborgsposten – 9 december 1873, sida 1

veckor och i disciplinärt afseende med lätt och beqväm underbyggnad. Om någon på fallt allvar verkligen hyst den föreställningen, att genom en förenklad anordning af göromålen i de till statsförvaltningen hörande embetsverken skulle vinnas både skyndsamhet, utan slarf, vid ärendenas behandling och nedsättning i kostnaderna för staten, så synes åtminstone icke det senare anspråket blifva uppfyllt. Om rikets folkmängd plötsligt hade minskats med åtskilliga hundratusental, eller verksamheten på alla områden så betydligt minskats, att allmänheten mindre nu än förr tog den stora gruppen af embetsverk och dess tjenstemän i anspråk, eller om ingeniörskonsten så uppdrifvits, att genom den maskiner kunde konstrueras med hvilka det menskliga arbetet, äfven på tankens område ersattes, så vore det ingen nöd. Men nu har intetdera af dessa fall inträffat, hvarföre ock inom ganska så embetsverk den åsigten uttalats, att tjenster kunna indragas, och, der detta söreslagits, har indragningen afsedt tjonster i de lägre graderna. Tillerkänner man nu icke embetsverken i detta hänseende vitsord, men en minskning i alla embetsverks personal för vinnande af minskade utgifter absolut fordras — ty att minska arbetskraften för att vinna större arbetsprodukt är just icke praktiskt — så finnes väl ingen annan utväg än att ställa hvarje gren af statsförvaltningen på entreprenad till den minstbjudande, med skyldighet för de blifvande entreprenörerna att behandla alla årenden skyndsamt, men äfven med rättighet att fästa minsta möjliga afseende på huru omsorgsfullt de behandlas. Ett sådant experiment har den obestridliga förtjensten att vara både nytt och originelt. Det skall blifva högeligen kuriöst att i sinom tid inhemta, huru den kungliga propositionen, kombinerad emedan den afser både reorganisationer inom embetsverken och förslag till löneförhöjning, skall mottagas af riksdagen, isynnerhet af ae redlige dannemännen, hvilka alla visserligen vilja ha väl betaldt för hvad de producera, och äfven nödgas betala sina arbetare väl, om de skola få det nödvändiga arbetet verkstäldt, men föreställa sig, att arbetet i statens tjenst bör lågt betalas. Den med så stor säkerhet bebådade -krisen har icke behagat infinna sig. Ingen, nästan ingen, är dermed missbelåten. Deremot är penningetillgången riklig, ehuru importen hit är ojemförligt större, än den någonsin varit, och om man nu icke är någon absolut anhängare af handelsbalansteorien, hvilken blifvit töräldrad, så kan man glädja sig åt denna import, ehuru exporten från hufvudstaden af de allra flesta artiklar är mindre i år än förl. år. Långs skeppsbrokajen har den ena ångaren legat och ligger ännu tätt invid den andra för att lossa eller intaga last, och hela skeppsbrons lastplan har varit och är ännu ötvertylld af gods. Afskeppningen till det rika och njutdingslystna Norrland har i höst varit enorm; men norrlänniogarne skola också förse sig för 5 å 6 månader. Det år otantliga qvantiteter af alla förnödenheter, som sålunda gå till Norrand. Men hvad folket der kan konsumera, när penningetillgången är riklig! En handande här, som under loppet af flera år förzedt ett stort antal familjer i Norrland med leras behof af specerier — detta ord taget i vidsträckt bemärkelse — har berättat mig, att astän dessa familjers antal icke på de senaste re åren ökats, har han dock öfverhufvudtaget år afsändt till dem tredubbelt mera specerier alla slag än för tre år sedan, och med de rorrländska köpmännen, med hvilka han äfven ar affärer, är förhållandet enahanda.