Göteborgsposten – 9 december 1873, sida 1

— —D k(—fkä—— meddelat den djupt gripande underrättelsen vatt hufvudstaden genom de moderates opoli tiska förfarande förlorat den stora vigt och be. tydelse han (hufvudstaden) hittills haft i riks. Jöreamlingen; men för att icke bringa huf vudstadens samtligo innevånare rent af till sörtviflan, utlofvar han dock, att sedan de moderata kört kärran i dyn, skola vi vara nog starka att draga upp den. Jag har visaerligen tagit mig friheten hemställa till hr X. huruvida icke nyssnämnde vi, i stället för att nu magasinera sin oerhörda kraft till en aflägsen framtid, borde genast använda den för att hindra den omförmälda kärrans nedkörande i dyn, enär den, kärran förstås, lärer vara en hufvudstadens gemensamma tillhörighet, i hvilken således ätven de radikala hafva, om än blott en ringa andel; men hr X. har, med hela det sublima allvar, som han använder vid högvigtiga tillfällen, svarat: Nej, kärran måste först sjunka djupt ner i dyn, innan vårt räddnipgsarbete börjar. I afseende på kommendörkapt. Lindmarks kandidatur, så har den tillkommit utan hans vetskap och medverkan. Beslutet af de trenne stora tidningar att uppställa honom såsom valkandidat, var för honom fullkomligt okändt, tills det blef i tryck synligt. Visserligen har icke hr Lindmark hittills utöfvat någon politiek verksamhet, emedan han dertill icke varit satt i tillfälle; men han har redan gjort sig känd som en skarpsinnig och frimodig skriftställare på det område, der han är fullkomligt hemmastadd, och hans senast utgifna broschyr om vårt sjöförsvar, hvars reorganisation han med kratt förordar, har tillerkänts stort beröm af dem, som äro hemmastadda i den frågan och tillhöra den nya skolan inom sjövapnet. Hr Lindmark är derjente för sin redbara karakter, sina omfattande kunskaper och för sin stora förmåga att uttrycka sig både i tal och skrift högt värderad inom den kår han tillhör. Han är fullkomligt sjelfständig, en sramtidsman, men utan allt lycksökeri. Jag är likväl icke fullt säker på, att han blir vald. Här arbetas i tysthet, men ganska verksamt, för en annan kandidat, frih. Hugo Raab. Man har icke ansett lämpligt att nu uppställa honom som kandidat, emedan han är expeditionschef i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition och innehar således en förtroendebefattning af temligen ömtåliga natur; men medelst något arrangement lärer friherre Raab före valet skola lemna nämde befattning, hvarigenom det antydda betänklighetsskälet borttaller. Hufvudstadens röstberättigade ledamöter tillhörande armn hysa större sympatier för en kandidat från denna än för en från flottan och taga dervid ingen hönsyn till, att den förra (armåön) redan är af trenne militärer representerad i Andra kammaren, hvaremot endast finnes en sjöofficer, hvilken nu i afseende på sjöförsvarsorganisationen, sådan den bör blitva, befinner sig i en generad ställning. Om nu rösterna vid valet blifva splittrade, hvilket visst icke är omöjligt, hvad kan då följden deraf blifva? Jo, den att de radikala, som ganska säkert äro i full verksamhet, emedan de känna, att två kandidater å motsidan finns-, rösta på kapten Mankell, hvilken genom den antydda röstsplittringen kan få öfvervigten. Det är dock otvitvelaktigt, att hr Mankells val icke blir godkändt, om det öfverklagas, ty då han såsom kapten vid Wermlands regemente är skyldig att vara mantalsskrifven inom regementets stånd, är han ej berättigad att utötva rösträtt här; men det är dock tvifvelaktigt, om någon öfverklagar hr Mankells val, enär en sådan åtgärd skulle rubriceras såsom politisk förföljelse. Naturligtvis skulle det väcka mycket uppseende, att 450 beväringsynglingar från Vestornorrlands lärd måste på grund at laga kraft vunnen dom undergå 5 dygns fängelse med vatten och bröd för disciplinärbrott; men denna tilldragelse fär en helt annan karakter, än det första intrycket åstadkom, sedan det blilvit upplyst, att dessa beväringsynglingar hade rymt från befälet, sedan de erhållit åtminstone någon vapenörning och bibringats någon kännedom af militärisk lydnad. Dertill kom, att det töröfvado oskicket — att rymma på hemvägen — icko var nytt, utan inrotadt, och det skulle således ganska säkert allt framgent hafva fortsatts i allt större skala, om det lemnats obeifradt. Denna tilldragelse är emellertid ganska lärorik just nu, då man är i begrepp att organisera vårt landtförsvar på grundvalen af allmän värnepligt, men om så skall skall ske, och om det skall blifva betryggande, så fordras dertill vida fastare band och strängare förpligtelser, än de tänka sig, hvilka önska en härordning bestående af värnepligtige med en krigsbildning förvärfvad på några få