Göteborgsposten – 6 december 1873, sida 1

AAAAAAnAAA ADm UWU större lyx i kostymväg än förut och de många mellanakterna en nästan mirakulös korthet. Betecknande för den utveckling, som smaken för den sceniska konsten inom vårt samhälle erhållit, är, att vid föreställningen i onsdags af ÅHamlet den s. k. hyllan var ända till trängsel fyld af åskådare tillhörande det samhällslager, hvars medlemmar man så gerna vill tro ha sin högsta, att icke säga enda lust i kroglifvet och hvad dertill hör, eller tillhörande med ett ord sagdt: arbetsklassen; männen at förskinnet och blusen deruppe rördes till tårar af den store skaldens skildring af menskliga passioner, af hat och kärlek, af den oblidkeliga Nemesis som genomgår lifvet; förstod att uppfatta den lika väl som den behandskade eleganten der nere i salongen. Endast i början hördes vid ett eller annat mustigt uttryck från Hamlets läppar detta fadda fnitter, hvilket tillkännager, att åskådaren endast skönjer skalet af kärnan, hör orden, men ej begriper andemeningen ; ju längre handlingen skred fram. desto tystare blef det i salongen och under de sista akternas gripande scener kunde man ha hört en knappnåls fall i det stora, dödstysta rummet. Det bör vara en triumf för dir. Ähman och hans sällskap att ha lyckats till teatern draga en allmänhet, som med förtjusning och hänförelse, snart sagdt huru ofta som helst, skänker sitt bifall åt Hamlet, Jane Eyre 0. a, men deremot visar sig skäligen kall för Hundra Jungfrur och De båda Frontignac. Och en sådan allmänhet skulle man nu inom kort vilja, måhända för alltid, lemna? Vi kunna knappast tro derpå! Marmoniska Sällskapets konsert å Stora Börssalen i torsdags var, som förut omnämnts, ytterst fåtaligt besökt, ja, så klent, att åhörarnes antal troligen icke ens uppnådde de utförandes. Intrycket af konserten var emellertid särdeles godt, isynnerhet gäller detta om utförandet af Schumanns-sinfonien, hvilket i högsta grad hedrade såväl Musikföreningens orkester som dess ledare, kapellmästare Hallen. Bruchs, till en del på en skotsk folkmelodi, den s. k. Campbellvisan, bygda ballad Schön Ellen tycktes i någon mån öfverstiga disponibla rossurser. Solopartierna utfördes värdadt af en musikälskarinna och en musikölskare, oaktadt de obarmhertigt köga tonlägen hvari kompositören låter deras partier röra Big. Kiele trio voro vi ej i tillfälle att åhöra; man lärer dock ha spårat något för mycket framtidsmusik deri. Musikföreningens 5:e abonnementekonsert eger rum å Nya Teatern nästa torsdag d. 11 d:s. Vi tro oss meddela en för alla musikvänner glädjande underrättelse, då vi omtala, att det lyckats fören:s styrelse att för denna konsert engagera en at Nordens förnämsta pianister — vi ega ej många — norrmannen Edmund Neupert. Han kommer att föredraga Griegs piano-konsert samt åtskilliga solostycken för piano. Programmet upptager vidare Litolpis ouverture till Robespierre, denna af marseljäsen genomljungade, dystra målning i toner af den första franska revolutionens fasor, denna biografi i musik, hvari man till slut hör kanonsignalen till afrättningen och det hemska dånet af den fallande bilan. Till slut gifves Gades herrliga B-dur-syfoni, ett program som väl är egnadt att fortfarande fylla salongen. . Den förflutna veckan har att framvisa ännu ett drag — för att ej tala om de båda storartade enskilda donationerna! — at denna frikostighet utan motstycke för hvilken Göteborgs förmögne män sedan länge gjort sig kända. Nya elementarläroverket för flickor bar fått sig tak öfver hufvudet; midten af Nya Alln skall snart kunna uppvisa ett vackert motstycke till das Schillershaus vid början af densamma. När man känner till att teckningen för ändamålet genom en enda för detsamma intresserad persons åtgöranden åstadkoms på en och samma afton, vid grefve Ehrensvärds i alla afseenden lysande bal på Oscarsdagen, kan man väl glädja sig öfver att här finna rikedomen parad med kärlek till bildningen och upplysningen. 4. Nej se en sådan knöl, som helt plötsligt sprungit upp på mitt finger! — B. Finger? Jag tycker den sträcker sej öfver hela kroppen.