Göteborgsposten – 5 december 1873, sida 2

Ej förrän den förmenta vålnaden försvunnit, gjorde lord Chetwynd en enda rörelse; men då var det som om han blifvit galvaniserad. Han kastade Sylvia Monk iirån sig, 1usade genom salongen och in i växtrummet. Vaxljusen brunno dunkelt i den stora glaskronan, och på hvarje sida funnos mörka vinklar och vrår. Marquisen rusade som en vansinnig neråt en af blommor omgifven gång. Glasdörrarne vid andra ändan af växtrummet, som ledde ut i trädgården, voro öppna. Han sprang fort till dem, i det han uppgaf sällsamma, osammanhängande rop. Gilbert Monk stod i närheten af dörren, liksom om han blifvit förmådd att plötsligt stanna. Han hade sett Bernice inträda i växtrummet, men varit ur stånd att hindra hennes rörelser. Han hade just nu sett henne aflägsna sig som en skugga, och han var i begrepp att förfölja