Göteborgsposten – 5 december 1873, sida 2

lka gestalten i dörren till våxtrummet. Hon stirrade på skepnaden, som om det varit någon demon sänd att kalla henne till hennes eviga dom. Hennes hår tycktes resa sig på ända; hennes tunga var liksom fasthäftad i munnen. Uttrycket i den hvita skepnadens ansigte förändrades till ett uttryck af outsäglig sorg och förtviflan. Den bredde ut sina armar liksom för att omfamna Chetwynd, och derefter drog den sig långsamt tillbaka, till dess den försvunrit i vöxtrummets dunkel.