Göteborgsposten – 5 december 1873, sida 1

— 2 2 2Ä — kommer att yppas bland valmännen, helst om de liberala och radikala följa den till dem ställda uppmaningen af den tidning, som par prferance tyckes vilja föra deras talan, att hålla sig sjerran från valurnen d. 12 dec. Sedan kommendörkapten G. Lindmark blifvit varmt rekommenderad af de tre stora dagliga tidningarne, Dagbladet, Dagligt Allebauda och -Aftonbladet, förenar sig äfven sannolikt majoriteten af valmännen om honom, ehuru han förut i det allmänna gjort sig jemförelsevis mindre bemärkt, af det hufvudsakliga skäl, att, då ingen särdeles framstående person funnits att tillgå eller offentligen blifvit föreslagen, och då hr L. är en i sitt fack kunskapsrik man med anseende för redbarhet och fast karakter, man borde undvika, att genom splittring af rösterna, Stockholm möjligen erhölle en riksdagsman, den der pluraliteten af valmännen minst ville hafva. Det lider ej heller något tvifvel, att icke hr L. kan vara Andra kammaren till stor nytta, då det gäller att tydliggöra den alltmer oafvisliga nödvändigheten af att flottan behandlas mindre stjufmoder!igt än hittills. Regeringsdepartementen lära, hvilket också är naturligt, vara mycket sysselsatta med arbeten i och för den i nästa månad sammanträdande riksdagen. Hvad i fråga om organisationer eller reorganisationer, löneregleringar m. m. blifvit beslutadt, känna vi icke och våga derföre ej upprepa hvad ryktet derom kan hafva att berätta. Antagligen torde riksdagen bland de första ärenden som till behandling förekomma, få att afgöra om de utaf senaste kyrkomötes beslut, hvilka kunna falla under riksdagens pröfning. Det har omtalats såsom en förmodan, att vid de blifvande talmansutnämningarne en personalförändring skulle ske, men som någon anledning icke uppgifvits och ej heller torde finnas för en sådan supposition, torde man kunna antaga den som ogrundad och att talmännen blifva desamma som vid sist förflutna riksdag. Vi nämnde i en korrespondens af d. 11 november att smittkopporna månaden förut visat en tendens att uppträda som epidemi, men att förhållandet snart förbättrats och att, då korrespondensen, skrefs ioga oroväckande tecken. vore för handen. Sedermera, egentligen under de sista veckorna, har man samtalsvis haft att berätta om, att sjukligheten blifvit mycket betydlig och attisynnerhet smittkopporoch tyfoidfebrar skulle hafva gripit omkring sig i betänklig grad. Man fann ett stöd härför uti underrättelsen om, att ett nytt sjukhus blifvit öppnadt för 100 patienter i huset N:o 74 vid Hornsgatan (f. d. bysättningshäktet). Förhållandet lärer emellertid lyckligtvis icke vara så farligt — att döma etter distriktlakarnes rapporter, hvilka alltid utgöra den säkraste normen — ty fastän smitttopporna hatt en något större spridning än förut, är dock antalet anmälda fall jemförelsevis icke stort och man tycker sig till och med märka en minskning i stället tör tillväxt af sjukdomen. Under förliden vecka anmäldes omkr. 30 fall, af hvilka 3 inträffat i Catharina församling under det att inga anmälts inom Clara, Jacobs och Johannes, Ladugårdslands samt S:t Nicolai församlingar. Af tyfoidfebrar rapporterades blott 13 fall för samma tid och dessa spridda inom de flesta hatvudstadens församlingar, hvadan icke heller den sistnämnda sjukdomen kan anses uppträda epidemiskt. Att ett nytt sjukhus öppnats, hvilket dessutom icke är ovanligt, härleder sig deraf, att man för närvarande bestämt det s. k. provisoriska sjukhuset vid Sandbergsgatan att endast mottaga patienter insjuknade i smittkoppor och tyfoidfebrar, alldenstund flera fall af dessa sjukdomar yppat sig. Härmed vilja vi icke hafva förnekat att ju sjukligheten, i egenskap at tillfälliga på hösten gängse åkommor, kan vara stor nog, utan endast att någon epidemi för närvarande här icke sinnes. Med anledning af den brist på bostäder, som onekligen i viss mån förefinnes här i år mera än vanligt, bar ÅSkyddsföreningen i Stockholm begärt och erhållit tillstånd att begagna garninisonens s. k. kolerasjukhus vid Carl XV:s port samt en sal i den s. k. Siewertska kasernen för att der inrymma personer, som sakna bostad och anses böra af den kristliga ibarmhertigheten förses med sådan under vintern. Dessa olika sjukdomsformer, höstens hemsökelser, hafva gjort, bland andra, k. teaterns styrelse icke riuga bekymmer. Afven med den stora personal, de k. teatrarne hafva att disponera, är deticke möjligt, om ens önskvärdt, att dubblera alla betydande roller. Svärest har det, eget nog, varit, i anseende till sjukdomsfall, att upprätta en repertoire för den dramatiska scenen med hopp att något så när kunna vidhålla den. Tyvärr lärer br Elmlunds sjukdom, som för några dagar sedan förklarades vara betänklig, göra att ett eller par af de väntade nya styckena måst, såsom ÅKonungarne på Salamis, uppskjutes itilldess en annan person hunnit inlära hans roll. Nu har äfven hr Swartz sjuknat, och dermed hafva representationerna af Hamlet, hvilka fortfarande gifva fulla hus, afbrutits. Synnerligast hr Swartz sjukdom måste under förhanden varande förhållanden förorsaka direktionen bekymmer; en tröst är det dock, att publiken, om än repertoiren icke kan bjuda på nyheter af större iniresse, fortfarande fyller salongen och teaterkassan. (På Jyriska scenen väntar man snart en debutant, en ung dam från vår sydligaste provins, att uppträda som Elvira i Don Juan, och det tästes icke ringa förhoppningar vid hennes röst, som skall vara något särdeles utmärkt). I brist på större får man nöja sig med mindre stycken. Hr Bäckströms nya arbete ÅMellan bröderna, som berömmes särdeles för sin diktion på rimmad vers, samt Skådespelerskan af onämd förf. (man gissar på ett fruntimmer), torde nu, trots inträffade sjukdomsfall, snart vara att motse. I det sistnämda stycket spår man fru IIvasser stor framgång. Komitta för utarbetande af förslag till reglemente för postverket, torde nu snart hafva afslutat det hufvudsakligaste af sitt omfattande arbete. I förliden månad inskränktes antalet af ledamöter för att uppsätta och redigera de fattade besluten. Man kan inse, att mödan icke varit ringa, då sedan 1707 intet nytt reglemente blifvit utfärdadt och man haft att genomgå hela den massa af cirkulärer, som sedan den tiden utgått. Såsom en af de väsentligaste förändringar och lättnader för posttjenstemännen nämnes att den s. k. småkarteringen hädanefter skulle komma att upphöra. — 9u ilQT lQ ———