Göteborgsposten – 28 november 1873, sida 1

Och säg nu, uppriktigt taladt, om icke en swula jornhand, med eller utan sammetshandske, kan göra godt. Paris har under de tre dagarne, som diskussionen pågick i Versailles, icke fullkomligt visat den ytterliga spänning, som man kunde ha väntat i ett ösonblick, då dese eget och hela landets öde asfgjordes. Visserligen ha några hundra menniskor om qvällarne samlat sig vid S:t Lazare-bangården för att mottaga de deputerade vid deras återkomst från Versailles och i första hand irhändiga de politiska nyheterna; också på vissa delar af Boulevarden, isynnerhet omkring den plats der rlilla Böreen båller sig, har lifligheten stundom gått något längre än vanliga aftnar med vackert väder; Polisstyrkan har varit talrikare än vanligt, och ridande patruller ha genomtågat gatorna med kanske något mera ostentation, än jfallt nödigt varit. Aftontidningarne ha utkommit i flera olika upplagor, och trängseln omkring tidningskioskerna har varit ansenlig. Men med allt detta kan jag ändå icke säga, att deltagandet visat sig i en så bullrando eller liflig form, som man kunde ha trott det skulle göra i betraktande af sakens omätliga vigt. Jag kan icke finna någon anvan förklaringsgrund härtill, än den som jag förut vid ett liknande tillfälle framhållit: parisaron känner sig litet främmande för hela affären, derföre att den inte tillarager sig inom hans egna murar. Annat slag om nationalförsamlingen hade haft sitt gamla säte qvar i lagstiftande kårens palats vid Pont de la Concorde! Huru många gånger ekulle man då inte under dessa upprörda och stormiga år ha hunnit att bryta ned jerngallren omkring palatset, tränga in i reprosotationens krets och köra ut representanterna samt kanske kasta en eller annan misshaglig fusionisti Seinen. Beklagligen har det nu varit förenadt med alldeles för mycket besvär att traska ut till Versailles för att producera någon liknande akt af den suveräna folkviljan. Beklaga sig republikanerna öfver den utgång som regeringsfrågan tagit, så finnes det dock annat folk som äro belåtna dermed. Dit höra i främsta rummet egarne till de stora magasinerna och hotellerna i Paris. Verkan af den utsigt till någon tids ordning, som man nu fått, har redan inom tjugufyra timmar efter valet hunnit visa sig. Jag har haft tillfälle att tala vid egaren till ett af de stora engelska hotellerna vid rue de la Paix, hotel Mirabeau, hvilken berättade att ensamt hos honom sex familjer, som tillsammans upptaga 28 rum, hade hållit sig beredda att genast lemna Paris, om oppositionen i Versailles hade segrat, detta dels af fruktan för oroligheter och dels i vissheten att under sådara förhälanden hvarken sällskapslitvet eller de offentiga nöjena skullo komma att för vintersaisoten erbjuda någon. glans. Vid första underättelsen om Mac Mahons seger hade de alle: ammans skyndat att qvarhålla sina våningar ör viotern. — Hundratusen resande mor eller nindre, af hvilka hvar och en i medeltal kan deräknas depersera minst 10 francs om dagen, ör en vacker styfror för den allmänna rörelen under några månader. Och i Paris icke aindre än på andra ställen är det -af förtjenten man letver. W 2mn mm 225 —E2——5