Göteborgsposten – 28 november 1873, sida 1

Bref från Paris. Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 20 november 1873. Den politiska kris, som Frankrike nys genomgått — ty man bör åtminstone kunn: hoppas, att dess värsta period nu är är öfver — kan ännu svårligen rätt bedömas hvarken til omfattning eller följder. Men att det val hög tid att sätta en damm för demagogiens stigande böljor, det är sökert. Ty det radi kala partiet är icke detsamma här, eom det är i vissa andra länder såsom t. ex. England och Amerika eller, låt vara, Danmark och Norge. Der är det radikala partiet ett politiskt parti som ju gerna en gång kunde få försöka sig vid makten; men här är det ett socialt parti, och dess välde under en enda dag skulle blifva tillräckligt att åstadkomma skador, som årtionden sedermera icke skulle förslå att bota. Och man gick med stora steg emot detta mål. Massan af det franska folket, som icke förmår tänka eller handla annat än under passionens ledning, lefver och röres i ständiga öfverdrifter. Grundliga vetenskapsmän bland de goda grannarne på andra sidan Rhen ha velat bevisa, att hela den franska nationen är angripen af en speciel form af ett fullt utbildadt vansinne. Jag tror väl icke, att så förhåller sig, men att den verkligen är angripen af en feber, som bragt den ur sitt normala esse, är otvifvelaktigt. Det är nu att antaga, att man skall få några år på sig till att en smula lugna sig och till att reparera sina krafter, materielt och moraliskt, efter de härjningar, som dessa årens febrila exaltation har vållat i hela organismen. En sådan konvalescens, kan endast försiggå, under det att patienten mel eller mot sin vilja hålles i stillhet, och från denna synpunkt är förlängningen af marskalk Mac Mahons presidentfullmakt under de vilkor, som hans sjelf utsatt, en ren lycka för landet, äfven om den nya regimen af förhållandena skall, såsom antagligt är, drifvas till att blifva en diktatur. Jernhanden behöfs — om uti en sammetshandske, så mycket bättre; annars utan. Emellertid är det klart, att dessa åsigter icke delas af alla, och de republikanska tidningarne gråta de saltaste krokodil-tårar öfver stt partie nederlag. Men besynnerligt nog trösta de sig på samma gång med, att det äodå, när allt kommer omkring, är republiken, som genom det skedda valet blifvit högtidligen proklamerad, åtminstone för 7 år, och det gäller, meaar man, nu endast och allenast att koncentrera sina ansträngningar på att riktigt faktiskt ådagalägga, såsom Republique FranGaise, tidningen, i dag så vackert uttrycker sig, att republiken, det är rättvisan och rätten sjelf, den upphöjda och öfverlägsna ståndpuakten för ett folk, som rycker framåt i civilisation, i ljus och i sanning. För att nu praktiskt visa,fhuru detta framryckande skall gå till, ha demokraterna i södra Frankrike bildat en liten förening, som kallar sig den federala ligan för Södern, och som lvdes af Arbetarnes revolutionära handlingautskott. Den anonymitet, hvari denna förening och dess ledande utskott så blygsamt hade insvept sig, har i dessa dagar oförvarandes blitvit röjd, och en af agenterna, om icke rentaf sjelfva förmannen, medborgaren och Larbetsren Camet har blifvit häktad i Lyon jem:o några andra at kamraterna. De republikanska tidningarne i nämnde stad sökte i det längsta förneka saken, men de måste nu erkinna, att arresteringen verkligen egt rum ooh att det finnes en förbindelse mellan de fslyk ige kommunardcheferna i GEnvs och den irågavarande ligan. Hvad dennas program deträskar, så är det visserligen något mindre pastoralt än hr Gambettas tidnings, men det ir i stället mera utförligt. Handlings-utskottet örklarar nemligen, att alla revolutionärer som iro värda detta namn förkasta organisationen af hvilken som helst statsmakt, vare sig att len utgår ifrån den gudomliga rätten eller rån valurnorna, samt att de ställa sig på anarciens grund och skola veta att försvara dess rinciper. Till dessa principer höra upphäfrandet af den individuela egendomen; afskafandet af all polis och anförtroendet åt hvarje nedborgares vaksamhet af den allmänna ordingen; upphäfvandet af lagarne och domstoarne och dessas ersättande med ett folk triunal; afskaffandet af alla skatter; upphäfvanet af all religion och indragningen af dess gendom till kommunen — in loco Lyon som örklaras för en fri och oberoende kommun. — x Jet var denna förening, at hvilken några medf ommar nyligen ville företaga sig att tillsånga-e aga marskalk Mac Mahons nidce såsom giss-m ån, om hvilken sak jag i ett föregående bref sf ar nämnt. f.