Göteborgsposten – 24 november 1873, sida 2

ngen sökt bedraga landet. Han hade af pligtkänsla tagit sig uppdraget, fastän han tydligen förutsåg de hrolämpningar, politiska partigängare skulle utösa 5fver honom. Han sade, att han troget meddelat sina kamraters ider åt grefven af Chambord och att nan troget återgifvit sina samtal med prinsen, som ej skulle kunna neka till detta faktum (bravorop från högern). I strid mot olika utläggningar, som yjorts angående brefvet från Frohsdorf, tog talaren Gud och menniskor till vittne på, att protokollet öfver sammanträdet hos general Changarnier innehöll fulla sanningen (bravorop från högern). Han hade uppfyllt en pligt och utöfvat sin rätt som deputerad, tilläggande: Vi hoppades, att ett konungadöme skulle trygga Frankrikes storhet och välgång, vara en borgen för framtiden, främja utvecklingen af de offentliga friheterna och tillföra Frakrike de europeiska folkens sympati och förbund. Vi vilja ej förneka det gjorda försöket, som var patriotiskt i sitt syfte och hederligt i afseende på de medel som användes. Vi lyckades ej, och nu samlas vi omkring vår tappre marskalk; vi afstå ej ifrån vår öfvertygelse, vi tro ännu, att ett konungadöme är vårt lands naturliga och nödvändiga regeringsform. (Starka bravorop från högern). Ernoul, justitieminister, talade derpå och tillbakavisade med värme Jules Simons angrepp på marskalk Mac Mahon, som, sade han, var en af det konservativa Frankrikes sista hjelpkällor. Han framhöll marskalkens fullständiga oegennytta och sade, att ingen hyste någon tanke på att påtvinga Frankrike en personlig regering eller diktatur. Vi vilja blott gifva landet den säkerhet det begär! Efter ett kort ordskifte uppsköts derefter debatten till följande dag. I Preussens dep. kammare har finansministern Camphausen framlagt budgeten för 1874, med den anmärkning, att nu, likasom förut, ett betydande öfverskott skall vara tillgängligt för utomordentliga utgifter, neml. öfver 33!, mill. thlr. Han betecknade året 1872 som allena stående i finansförvaltningens historia, i det inkomsterna varit 3412 mill. brutto (c:a 24 mill. netto) mer än man beräknat, och som tillgängligt öfverskott för 1872 funnos inalles c:a 27,720,000 thlr. Fastän år 1873 flera skatteminskningar egt rum och fastän i förväntan på stigande inkomster, en ansenlig tillökning af utgifter uppstått, deribland 12 mill. ständiga utgifter, skulle der likväl uppstå ett ganska ansenligt öfverskott. Under loppet af innevarande år har den preusiska statskassan som sin del at Frankrikes krigsskadeersättning mottagit c:a 62 mill. thlr, hvaraf 25 mill. i enlighet med fattade beslut användts till jernvägar och 20 mill. till amortering på statsskulden, så att 17 mill. ännu voro tillgängliga. I allmänhet taget hade statsskulden minskats med 80 mill., men eftersom 139 mill. anslagits till jernvägar, var lånens sera ännu icka afslutad. Hvad året 1874 beträffade, skulle inkomsterna vara 2,200,000 thir mindre, än under det nu löpande året. Jernvägarnes aftagande öfverskott gifver anledning till uppkastande af frågan, om icke taxan måste ändras (hör!). Man kunde visserligen icke för nästa år räkna på en minskning i statsskulden, men till utomordentliga utgifter skulle det som sagdt kunna användas c:a 33 mill. thlr, hvilka kunde komma alla grenar af förvaltningen till godo, och härtill komma ytterligare de medel, som finnes fillgängliga af krigsskadeersättningen. Dessa voro större än ofvan angifvits, alldenstund en summa ytterligare tillkom Preussen, om hvars storlek man förhandlade med rikskansliet. De utomordentliga utgifter, som kunde bestridas, hade fördelats så: 3 14 mill. till undervisningsministeriet, 1 mill. till jordbruks-, 900,000 till inrikes-, 2 mill. till justitieoch finansministeriet, 24 mill. för handel och industri, deribland 9 mill. till allmänna arbeten, såsom kanaler. hamnar o. s. v., mer än 11 mill. till jernvägar o. s. v. (Bifall.). Nat. Zeit. yttrar sig angående denna finansberättelse sålunda: Det är verkligen oerhördt, att en stat, som är af naturen jemförelsevis tarfligt utrustad, är i stånd att efter tvenne oerhörda krig använda så rikliga medel till främjande af välstånd och kultur, och på samma gång afbetala så stora summor å sin statsskuld. Öm än den franska krigsskatten härtill bidragit i väsentlig mån, är det likväl det bästa af alltsamman, att våra goda finanser först och främst stödja sig på den preussiska statsborgarens flit och företagsamhetsanda, och att det är den, som i så hög grad utvecklat statens naturliga bjelpkällor. Och vi böra tacka finansministern för den skicklighet, hvarmed han ledt förvaltningen, liksom den omtänksamhet, hvarmed han midt i öfverflödet fäster uppmärksamheten på, att svåra tider kunna komma, förtjenar allt beröm. Det är glädjande, att våra utomordentliga inkomster användts för utomordentliga ändamål. Under det man i år företrädesvis haft statsskuldens afbetalande för ögonen, vill man till nästa år lägga vigt på landets inre utveckling, hvarför handelsministeriet naturligtvis fått lejonparten. Till slut uppmanar bladet regeringen att upphäfva kulturfientliga skatter, hvarmed bladet åsyftar skatten på tidningar och annonser. — Ea skatt, som regeringen likväl icke gör den ringaste min af att vilja borttaga, i trots af dep. kammarens och pressens fleråriga framställningar härom. Underrättelser föreligga nu om de engelska vapnens framgångar på Afrikas Guldkust. D. 13 okt. vid midnatt inskeppades i Cape Coast Castle åtskilliga afdelningar marinsolAata-— giämn AnRh ASaAlhunnaat avart infantari