Göteborgsposten – 24 november 1873, sida 2

dar icke dess styrka. Grefven af Chambord skulle egde en konung, och det skulle morgonen derpå uppbröt Simon och ledde till något ovåsen). — Tal. börsöka efter flera är utföra det, som I misslyckats i nögern: -Det är sant. Brarorop från venstern). I önsken förnya försöket med konungadömets återstälÅUOINUHBUAUANUm272— 2274 p — callelig karakter. Utskottet har hört ministrarne utala, att regeringen helt och hållet sluter sig till de isigter, som finnas uttryckta i presidentens budskap. En försoning är derför omöjlig. Utskottet anser, att lela förslaget ligger i paragr. 3, vid hvilken det också fasthåller. Bertauld, medlem af venstra centern, uttalade sig emot Changarniers å högerns vägnar framlagda förslag om en maktförlängning för tio år. Han sade, att utskottets förslag påminte landet om de misslyckade försöken att återställa konungadömet, och han sporde, huruvida legitimisterna, då de föreslogo en förlängning af marskalk Mac Mahons makt, afstode från tanken på konungadömets återställande. Dahirel, medlem af högern, reste sig och utropade: Nejl . Bertauld erkände uppriktigheten i svaret och förklarade, att vissa politiska partier önskade bedraga landet, ty ingen trodde på varaktigheten af marskalk Mac Mahons makt. Tal. anklagade hertig de Broglie för delaktighet i försöket att återställa konungadömet. Han jemförde hertig de Broglie med Bolingbroke och fordrade, att hertigen skulle lemna ministeren. (Bravorop från venstern.) ) Prax-Paris, ibonapartist, talade till förmån för en vädjan till. folket. Han påminte församlingen om Bordeaux-öfverenskommelsen och beskyllade hr Thiers för att hafva försökt att bana väg sör en republik och legitimisterna för att hafva arbetat för konungadömets återställande. Han förebrådde ministeren, att den gynnat planen om konungadomets återställande, och sade: Försöket att upprätta en republik har misslyckats, likaså den monarkiska planen. Om republiken skulle voteras af en svag majoritet, skulle .den icke kunna bestå; församlingen är derför oförmögen att konstituera något. En förlängning af provisoriet skulle, långtifrån att minska, tvärtom öka det brydsamma i landets politiska ställning. Radikalismen allena skulle draga fördel häraf, och det enda medlet till trygghet ligger i en vädjan till folket, en utväg som kan antagas af alla partier, utan uppoffring af någon grundsats. Tal. citerade legitimistiska autoriteter till förmån för läran om en vädjan till folket och sade, att plöbiscit är det minst revolutionära vapen man kan tillgripa. Han förklarade, att hans parti ej hyste några fientliga känslor mot marskalk Mac Mahon och att ministeren hade orätt i att blanda sitt namn i församlingens debatter. Allt hvad man begärde var, att marskalken hvarken skulle blifva en Monckxeller en Washington, utan vara en landets trogne tjenare. Han slöt sitt anförande med ett våldsamt utfall mot hertig de Broglie. Han återtog derpå sin plats under en allmän rörelse. De Castellane, af högern, reste lig nu och sade, att förlängningen af marskalk Mac Mahons makt var den logiska följden af partiernas ställning inom församlingen. Republiken ledde till radikalism, men det konungska partiet, som förut varit söndradt, var nu enigt, och enigheten bland de konservativa hade öfverlefvat misslyckandet af försöken att återställa konungadömet. Han tillade: Frankrike begär lugn och trygghet, och de konservativa ha på grund deraf riktat sina ögon på denne med ära höljde soldat, marskalk Mac Mabon. Vi skole votera de författningslagar, som skola utgöra det konservativa partiets program. Förlängningen af presidentens makt skall vara en bekräftelse af de konungska grundsatserna och en förnekelse af republikanernas. Denna kombination skall vara underlägsen en monarki, men stå vida öfver en republik. (Bravorop från högern.) Det konservativa partiet utkämpar nu en sista strid; om det dukar under, skola vi befinna oss på god väg till en legaliserad anarki. Tal. slutade sitt anförande med återgifvandet af de ord, som marskalk Mac Mahon en gång uttalade i Malakofftornet: ÅJag är bär och skall bli qvar hår, och han förklarade, under bravorop från högern, att de konservative skulle följa hans föredöme. Jules Simon höll ett långt tal för att bevisa, det en sådan förlängning af presidentens makt, som den af majoriteten begärda, skulle innebära npprättandet af en personlig regering. Marskalk Mac Mahon skulle vara alldeles oberoende af församlingen (rop af nej! från högern). Marskalken skall kunna utöfva tryckning på församlingens förhandlingar genom att upprepade gånger skicka oss sådana budskap som det för i går. Då j förhandlen om författningslagarne, skall marskalken tala för er om ställningens tvingande kraf, och j skolen ha en personlig regering. Genom att skapa en president utan att bestämma hans makt, börjen j der j borden sluta. J sägen, att Frankrike är sjukt och j söken ett läkemedel i en person i st. f. institutioner (bifall från venstern). — Tal. öfvergick derefter till att säga, att det af grefven af Paris tagna steget att begifva sig till Frohsdorf var en försoning mellan personer, icke mellan systemer. Han förebrådde de konungske, att de oreat Frankrike genom att försöka en restauration, fastän de sväfvade i ovisshet, om en öfverenskommelse fanns eller i hvad den bestod. Om församlingen sammankallats före offentliggörandet af grefvens af Chambord bref och om en svag majoritet hade lyckats genomdrifva votering till förmån för ett konungadöme, så skulle Frankrike erfarit, att det — 8 — 2 — — —0ood —. — — — — Ö: DM — mm I -—HE Mm et KA OMR —L—k täckt, att det blifvit bedraget (bravorop från venstern). Å haden glömt att försona de motsatta principerna. I visaden redan, att I stälden personer öfver institutioner; I önskaden att kasta Frankrike i armarne på en man (bravo från venstern). Nu viljen I åter skapa en personlig makt. (Ett utrop från högern: ÅJa, emot männen af d. 4 september! afjade derpå åter och sade, att marskalk Mac Mahons makt skulle ha en provisorisk karakter. Han sade, att budskapet visade, det församlingen var oförmögen att upprätta en bestämd, varaktig regering. Vid alla nya val uttalar landet sig för en bestämd regeringsform. I hafven icke lyckats upprätta en monar i, viljen I skapa en republik? (En röst från högern: VIlvad för en republik?) Bordeauxöfverenskommelsen faststälde en provisorisk republik; om I icke utropen en bestämd republik, hvad skolen I hafva gjort? Landet skall säga, att I förblifven deputerade för att att åstadkomma på trenne månader. (Dahirel, från lande. — Tal. beskyllade ministeren för att hafva komprometterat den gynsamma politiska ställning, som den ärft från hr Thiers regering. (Förnyade bravorop från venstern.) Han tillade:Den makt, I önsken skapa, skall sakna styrka; marskalk Mac Mahon eger icke samma snille som upphofsmannen till d. 18 Brumaire; han skall ej ega den prestige, som en konung skulle haft; maktens varaktighet bilmed en svag majoritet kunnat vara stark på gruud af den bistoriska princip han representerar; men markalk Mac Mahon skall med en majoritet af 10 röster vara svag, isynnerhet inför 10 lediga platser.) I önsken att hämnas edert nederlag på landets, på handelns, på rättens och fribetens bekostnad. — Simon återtog sin plats under starka bravorop och lyckönskades varmt af medlemmarne at sitt parti. Chesnelong, af högern, besteg derpå talarestolen och uppläste en förklaring ang. sin sändning till grefven af Chambord, i syfte att besvara den föregående talarens beskyllningar. Han förklarade, att