Syskonen Hansens matin å frimurarelogen var visserligen mycket fätaligt besökt, men de åhörare, som kommit tillstädes, funno helt visst ej sina förvautningar svikna, utan, tvärtom, öfverträffade. Robert Hansen har redan, endast 13 år gammal, förvärfvat sig den skicklighet och det herravälde öfver sitt instrument, violoncellen, att man väl en dag lär kunna hoppas se honom intaga en plats i de stora mästarnes led. Han utvecklar ej blott en för hans ålder märklig styrka i violoncellens behandling och en högt uppdritven teknisk färdighet, utan, hvad mera är, hans spel eger individualitet, eger denna sjelfständighetens pregel, som betecknar, att han hunnit ett godt stycke öfver lärjungens ståndpunkt och flitigt speciminerar för mästarebrefvet. Hans uppträdande röjer dock ingalunda denna på åhörarne pinsamt inverkande brådmogenhet, som plägar utmärka andra s. k. underbarn, det ligger snarare öfver hans föredrag ett skimmer af enkel anspråkslöshet, af barnslig oskuld, som åt detsamma förlänar ytterligare behag. Den lilla 8:äriga pianisten Agnes Hansen är en musikalisk företeelse at näpnaste slag. Ehuru naturligen ännu icke så långt hunnen på sitt instrument som hennes broder på sitt, förråder äfven hon zällsporda anlag och det var en glädje att iakttaga den säkerhet, hvarmed hennes små fingrar rörde sig öfver tangenterna, äfven vid uppgifter, som kunnat vara svårlösta nog till och med för den fullvuxne pianisten. Barnens fader, hr Carl E. Hansen, beledsagade dem å violoncell, flärdlöst och smakfullt, i en klavrtrio af Hummel samt divertissement ur Lucie af Merk. De stycken, som mest tycktes behaga de på bifall ingalunda pjugga åhörarne, voro dock Offenbachs Priöre et Bolero, en tonsättning af högst egendomlig effekt, samt Servais briljanta Carneval de Venise. Man finner at tillkännagifvande i dagens n:r, att syskonen skola medverka vid Musikföreningens nästa konsert, då de utan tvifvel bli i tillfälle att eröfra ett vältörtjent bifall från en vida större åhörarekrets än i lördags. Väderleken har äfven under de senare dagarne varit ruskig och regnig, och i lördags inträffade det första snöfallet under denna vinterperiod, vid en grads blid temperatur och 880. vind. Den fallna snön var dock så lös, att den genast gick i vatten, och då dertill kom, att de regnbeblandade snöflingorna yrde friskt omkring i luften, var vädret allt annat än behagligt. Igår f. m. var vädret jemförelsevis rätt angenämt vid 4 graders blid temperatur samt solglimtar alltemellanåt, men på e. m. inträffade ånyo nederbörd, som äfven fortfor under natten. Göteborgs Fabriksförenings ledamöter hade i lördags middag allmänt sammanträde, dorvid revisionsberättelserna för fullmäktiges räkenskaper under år 1872 samt öfver förvaltningen af Wilh. Röhss donationsfond delgåfvos och decharge meddelades styrelsen. På grund af väckt förslag beslutades, att fabriksföreningen med innevar. års slut skall upp: lösas. Göteborgs Sjökaptensförening hade i fredags afton å Kustens hotell allmänt sam