Göteborgsposten – 24 november 1873, sida 1

som ledde ner till hafvet. På denna sida funnos några beboeliga rum. Denna gamla qvarlefva från en förfluten tid troddes ha blifvit bygd af danska sjöröfvare under den period, då norrmännen öfversvämmade England. Den hade varit väl passande för sitt gamla ändamål att vara ett fäste. Den hade i århundraden tillhört en walesisk adlig familj vid namn Penrhynn, hvilken nu var utarmad och reducerad till en enda manlig representant, en bister, bronsfärgad öfverste i indiska armen. Borgen hade varit obebodd i åratal, om man undantager att en gammal qvinna tann skydd inom dessa murar. Gilbert Monk hade en gång på en resa i Wales besökt platsen och erinrat sig den såsom det vildaste och ensligaste ställe han någonsin sett. Den hade blifvit lemnad i en gammal tjenares vård, och af denne, som bodde i närheten i en liten by vid hafvet, hade Monk i sin egenskap af fer till en sjuklig dotter hyrt borgen för två år mot en obetydlig arrendesumma. Gilbert Monk var således herre på stället, när han lyftade Bernice ur vagnen och bar henne mot den grå borgen. Han fann en gångstig bland högarne af sten och murbruk, och lyst af stjernornas sken följde han denna. Mrs Crowl följde under tystnad efter. I en dörröppning på afstånd sågs plötsligt ett ljus lysa. Gilbert Monk ropade högt, och ett svagt svar nådde hans öron. Derefter visade sig en gammal qvinna i dörröppningen, hållande ljuset öfver hufvudet och långsamt svängande det fram och tillbaka. På detta sätt vägledda fortsatte Monk och mrs Crowl