Göteborgsposten – 24 november 1873, sida 1

DDbdLL — 2 — Stockholms-korrespondens. Den 20 november. Ännu har icke den sorgliga elasvadan i Palinska huset, hvilken kostade flere menniskolif, upphört att sysselsätta allmänna uppmärksamheten och man vill som vanligt, vid stora calamiteter, gerna uppleta någon eller några, på hvilka kan kastas skulden för hvad som händt. Men om också den eller den gjort sig skyldig till en försummelse — både på allvar och skämt har den s. k. mekaniska stegen blifvit i tryck framdragen, fastän denna stege, svår att transportera icke afsetts för sådant ögonblickligt användande — så får man dock erkänna, om man vill vara rättvis, att vi hufvudstadens innevånare i allmänhet och våra delegerade, hvilka väl ändå måste anses vara ett uttryck af valmännens opinion, icke äro så oskyldiga, som det vore angenämt för oss att kunna vara vid ett tillfälle som det ifrågavarande. Ser man på historien om brandväsendets ordnande i hufvudstaden, så stöter man litet emellanåt på det förargliga non possumus, som kommit till svar då det gällt förslag att här genomgripande reorganisera systemet med eldsläckning vid eldsvådor. Det blir för dyrt, hafva vi eller våra delegerade svarat, fastän vi nu tycka, att snart sagdt ingenting vore för dyrt, om vi på ögonblicket kunde hafva något annat i ordning. Särskildt har nuvarande öfverstäthällaren frih. Bildt på flerfaldigt sätt personligt intresserat sig för saken: han utsände på egen bekostnad sin adjutant kapten Örström att taga reda på brandsläckningsväsendet i större utländska städer, och på grund af hans rapporter utarbetades ett förslag a en komitå, nämd af herr öfverståthållaren; men, som nyss nämdes, det ansågs för dyrt, saken föll hos stadsfullmäktige med förkrossande majoritet, hvarefter den blifvit öfverlemnad till att bättre mogna Skulle derföre herr öfverståthållaren som ändock, med välvilligt stöd af framlidne prins August, gjort ett litet försök att organisera en mindre kår släckningsmanskap, 30 å 40 man af stadens militärcorps, icke funnit sig uppmuntrad komma fram med nya förslag, vore det mindre att undra. Likväl hade han den 5 i denna månad, således före eldsvådan, uppdragit åt några sakkunniga personer att ånyo taga frågan i öfvervägande för att tillse, om man icke kunde på ett praktiskt sätt få den löst. Nu sedan litet hvar blifvit på ett förskräckligt sätt väckt ur sin säkerhetssömn, torde möjligen en förändrig till ett bättre vara att motse, åtminstone lära icke förslag om eldsläckningsanstalternas tidsenligare ordnande komma att uteblifva vid stadsfullmäktiges sammanträde i början af nästa månad; en länge hvilande motion, hvars hufvuddrag i annan blifvit form förkastad af stadsfullmäktiges nämder, taga vi för afgjordt finner välvilligare öron än förr, ehuru vi taga för lika afgjordt att mången utom fullmäktiges krets skall blitva obehagligt öfverraskad af att till ett annat år finna sin debetsedel ökad med så och så många riksdaler mot förr. Det är och blir alltid penningfrägan som utgör ett så svårt item vid de flesta reformer. Vid branden i Palinska huset lär äfven härvarande portugisiska legation gjordt en förlust ity att en del af dess arkiv också för tillfället, i anseende till pågående flyttning, varit förvarad på vinden i huset och blifvit lågornas rof, Portugisiska ministern hr Sotto-Major förlorade derjemte ätskillig lösegendom. Vi äro snart inne i ärets sista månad, då man hade en svag förhoppning om att få se vårt nya guldmynt ute i rörelsen, men som öfverdirektören vid k. myntet tillkännagifvit, att myntverket svårligen förr än fram i februari månad kan lemna hälften af det qvantum mynt, hrr fullmäktige i riksbanken begärt, torde det väl också dröja till den tiden, innan guldmynt utsläppas i allmänna rörelsen. Visserligen har redan ett och annat mynt å 20 kronor varit synligt, men får väl tills vidare betraktas blott som en raritet. Som det kunde förutses, gör man anmärkning mot färgen, som icke är så vacker som på våra gamla dukater, men vill man hafva den ärliga färg, som legeringen ger, och icke en konstgjord, som kan blifva olika vid olika tillfällen, så måste anmärkningen förfalla. Det k. myntverket arbetar med ansträngande af alla krafter under ötverdirektör Åkermans inseende och närmaste tillsyn af myntmästaren hr Tham, som, oaktadt en ålder af några och 60 år, med outtröttligt energi leder arbetet, det der vaturligtvis erfordrar en minituös omsorg och mycket större precision, än då det gäller präglingen af silfveroch bronsmynt. Möjligen kunde genom ett anslag af riksdagen myntverket blifvit utvidgadt så, att mera forcerad myntning kunnat åvägabringas, derest icke, af kända anledningar, först i riksdagens elfte timma konventionen med Danmark kommit till stånd; men i alla fall behöfver icke det nya myntet culigt konventionens bestämmelser vara i omlopp förrän under loppet af nästa år. Så som förhållandet nu är, förmoda vi, att bankofullmäktige skola fortsara att utsläppa sedlar å riksdaler riksmynt samt äfven låta tillverka nya sådana för rörelsens behof, ehuru det förut varit meningen, säges det, att icke mera utlemna riksdalers-sedlar mot slutet af året. En olägenhet för den dagliga handelsrörelsen är, att myntningen af guldmynt hindrar utmyntningen af silfver-och bronsmynt, hvarigenom en kännbar brist börjar yppa sig på en del smärre mynt. Vi hafvai en föregående korrespondens nämt, att man icke får tillvexla sig i bankens kassor mer än 5 rdr i 10-ören; nu har äfven under flera dagar intet brons-mynt i 2 ören kunnat erhållas. Kommer denna brist att fortfara, och det är svårt att se, huru den skall afhjelpas, utan att inställa guldmyntningen, blir det en icke så ringa olägenhet särdeles för den mindre handeln under jultiden. Bankofullmäktige lära i somras fått det rådet att i st. f. 50 reqvirera af myntverket 100 fjerdingar bronsmynt — man räknar i fjerdingar sådant mynt — men de ansågo sig icke behöfva så mycket, en beräkning, som nu visat sig vara oriktig. Härvid bör dock tilläggas, att åtgången af bronsmynt lärer i år varit exempellöst stor, hvilket väl få tillskrifvas den stora utvecklingen at industriens rörelse inom landet, och att fullmäktige icke saknat anledning tro, att behofvet skulle fyllas med den begärda qvantiteten. Ett binder för att forcera guldutmyntningen ligger äfven deri, att den stundande julhelgen icke tillåter arbetets oafbrutna fortsättning samt att i början på januari inventering som vanligt skall ske på k. myntet af dess guldoch silfverförråd m. m. Sjöfarten, som ännu pågår obehindradt med ut2 PF 22 Mm Åto .