Göteborgsposten – 21 november 1873, sida 1

Article Image
VS MM 2 han ändå kan göra sin storhet inkomstbringande på ett sädeles enkelt sätt, utan att arbeta, blott genom att låta bese sig mot betalning, så hvad mera kan han väl önska? En så beskaffad storhet är hr Edvard Anderson, född på ett ställe som heter Grafven i Westergötland. Han är nära fyra alnar lång, axelbred i proportion derefter, väger 400 cå, väl formad för öfrigt, med temligen vackra, fastän något slappa anletsdrag, skägglös, med mörkt brändt hår, iförd modern svart frack, hvit väst, svarta benkläder — riktigt en jättesprätt på 24 år. Ilan har redan förvärfvat sig en viss jargon till sitt eget förherligande och arbetar ej utan framgång på att frigöra sig ifrån vestgötadialekten samt att använda utländska ord, ty han har visat sig i Wien och sett många storheter, men ingen jemförlig med honom. Han förefaller välgödd eller uppstoppad och tycker ej om när någon vill pröfva fastheten af hans hull. Han ledsagas af en impresario, som kommit sig lite bättre före i tyskan och som misshandlar sitt modersmål förfärligt — för effektens skull. ÅJätten får beses för 50 öre och har talrika beskådare och beskådarinnor. På de senare gör han ett djupt intryck. Naturligtvis äro hans föräldrar, faroch morföräldrar, syskon och slägtingar mycket småväxta, och han sjelf var en helt vanlig yngling, tills han efter det sextonde året började utbildas mycket skyndsamt till jätte. Han tror sig bestämdt skola bli 4 alnar lång nästa år och har redan antagit benämningen Nordens Goliath. Apropos stora män, så kan väl ej nekas, att både den der seminarieläraren, som anses ha konstruerat, och den der seminarieeleven, som upptecknat alla de rent af besatta sakerna i kristendomen, hvilka nu gå igenom tidningspressen — också äro stora män, fastien annan genre än hr Anderson. Men tror ni verkligen på de besatta utdragens äkthet? Äro de ej en mystifikation? Här finnas de, som för sin del vilja besvara den frågan jakande. De anse, att den som först befordrade de ifrågavarande befängdheterna till allmänhetens kännedom, och emedan det i alla fall gällde allvarliga ting, hade bort uppgifva vid hvilket folkskolelärareseminarium en så vidunderlig undervisning i kristendomen meddelats, dels på det att icke misstanken må falla på alla de sju af staten bekostade seminarierna, dels på det att den myndighet, som öfvervakar undervisningen vid seminariet, kunde blifva satt i tillfälle att om förhållandet taga närmare kännedom. Har det endast varit för att bereda allmänheten en öfverraskning, som de luminösa Åutdragen meddelats, så har visserligen det syftemålet vunnits, men med åsidosättande af det som är vida vigtigare. Ännu är icke riksdagsmannavalet här en fråga för dagen. Valmännen ha så mycket annat att tänka på, och de som ha någon tid öfver för en tanke på valet, se på hvarandra, forskande naturligtvis, men tiga. En kandidat bar dock redan uppgifvits i tryck — en kunnig man, sjelfständig och i många grenar af statsförvaltning väl hemmastadd — följaktligen en embetsman. Han har dock ett stort fel, för hvilket han bestämdt blir kasserad af alla andra embetsmän — han har för stor embonpoint. Invald i Andra kammaren, skulle hans ypperliga hull ingifva dervarande majoritet den töreställning, att inga embetsmän behöfva löneförhöjning. Skall en embetsman väljas, bjuder försigtigheten att utse någon mycket mager. Antagligen skola valmöten utlysas närmare valdagen. Det vore mycket illa, om så ej skedde, ty för omvexling skull vore en valagitation ganska välkommen, och ibland våra lifvade demokrater finnas åtskilliga, som gerna hålla tal och dermed förlusta andra och sig sjelfva. Högskoleföreningens föreläsningar å Vetenskapsakademiens hörsal äro vida mindre besökta än de förtjona, men deremot teatrarne så mycket mera. På de kungliga saknas naturligtvis både fru Michaeli och br Elmlund; men publiken kommer dit ändå, och kritiken är ,ytterst hofsam: jag tror icke att någon enda artist blifvit ihjälslagen under innevarande säsong. Till den allra nyaste teatern — folkteatern tror jag den skall benämnas, men antager, att den blir kallad Stjernströms teater — pågå nu grundläggningsarbetena med mycken ifver, och då murningsarbetena med användande af nya metoder ätven kunna forceras, är det icke osannolikt att hr Stjernström vid den utsatta tiden återigen skall beträda scenen och skörda både lagerkransar och kronor, de senare af kungliga myntets tillverkning. Resultatet af innevarande års trafik på statens jernvägar afbidas med stort intresse

21 november 1873, sida 1

Thumbnail