Göteborgsposten – 21 november 1873, sida 1

vara i det skicket. Rör den ej ens. Allt måste vara, tåsom då hon lemnade det. — Je, Roy. Ni byter således om rum? — Jag far bort, Sylvia. Jag kan ej stanna qvar här, så länge såret blöder så starkt. Hvarje dag tycker jag mig mången gång höra hennes röst kalla mig vid namn eller hennes steg i trappan — alldeles såsom hon förutsade, Sylvia. Här kan jag aldrig lära mig att vara undergifven, då jag ständigt påminnes om de fröjder jag erfarit, men ej mera skall erfara. Jag har i dag talat med förvaltaren och skall lemna allt i hens händer såsom under sommaren. Jag beder er qvarstanna på Chetwynd Park. Det är ert hem, Sylvia. Betjeningen skall lyda er, ni skall vara herrskarinna på stället. — Skall ni segla ut i er yacht? — Nej. Sist jag var ute till sjös, var det hon som delade salongen med mig. Jag far ut till kontinenten, jag vet ej hvart — om det blir till Egypten, Syrien, Indien. Då jag lärt mig att med tålamod bära min sorg — kanske ock förr — skall jag komma hem. Jag kommer att resa, dit den oroliga nycken för mig. — Res ej, Roy. Jag kan ej låta er resa — — Jag måste. Sök ej att afråda mig. Mina anordningar äro redan vidtagna. Jag afreser i morgon, Sylvia. Ej ett ord mer. Kom ihåg att mitt hjerta är krossadt, och att jag reser för att finna frid. Ni torde komma att höra af mig — men jeg kan ej lofva det. Jag har gifvit Sanders befallning att utbetala ert årsunderhåll på vanliga tider. Behöfver ni mera penningar, skall han lemna er