Göteborgsposten – 19 november 1873, sida 1

— Nu är ni klädd i en mera glad drägt, miss, sade mrs Crowl muntert, sedan påklädningen var fullbordad. Låt mig nu föra er in i salongen, der mr Monk skall förklara alltsammans för er. Hon tog henne i sina armar och bar ut henne i det yttre rummet, som om hon varit ett litet barn. En brasa var påtänd i kaminen och framför den stod en soffa. Mrs Crowl nedlade Bernice på denna soffa, lade dynor under hennes hufvud och gick tillbaka in i sängkammaren, under det Monk lemnade fönstret, vid hvilket han stått, och kom fram för att helsa på sitt offer. — Min bästa Bernice, sade han i det han tog hennes tunna hand i sin, det gläder mig att se er så mycket bättre. Jag har varit full af oro för er skull. Er erfarenhet har varit så rysligt bittar, att jag fruktade, att ni skulle bli allvarsamt sjuk. — Det förekommer mig som om jag haft en förfärlig dröm, sedan ni tog mig från kyrkan, Gilbert. Så vidt jag vet, skulle ni föra mig hem, och jag föll i sömn i porthvalfvet till kyrkan. Då jag vaknade, var jag i en hydda vid vägen nära Chetwynd Park. Jag somnade åter och har vaknat här i ett landtvärdshus. Jag kan ej förstå det. Ni sade, att ni skulle föra mig hem. Det är nu dagsljus, och vi skulle ha varit hemma långt före dagningen. Oh, Gilbert, är det ej er mening att föra mig till Roy? Eller ämnar pi ej skicka bud på honom, för att ban må komma och hemta mig? Jag förgås af otålighet att få träffa honom. Han sörjer mig ju såsom död! Jag måste till honom. Hvad betyder allt detta dröjsmål?