Göteborgsposten – 18 november 1873, sida 1

med stor långsamhet ner från sin plats, lyftade på hatten för värdinnan och yttrade: — Ni är värdinna här på stället, förmodar jag, min fru? Mitt namn är Brown — mr Brown af Brown Hall, Devon. Den äldre damen inne i vagnen är min svägerska, enka. Den unga damen är min dotter, som är nästan död af lungsot. Hon har varit på ostkusten för sin helsas skull, men hastigt försämrats, och vi föra henne nu hem till Devon. Vi önska att få edra bästa rum tills i morgon bittida, då vi måste fortsätta vår sorgliga resa. Min dotter är fullkomligt hjelplös, och då hon är vaken yrar hon. Vi föra henne hem, för att hon må dö der. Värdinnan visade sig full af deltagande. Monk lyftade Bernice ur vagnen. Hennes ansigte hade af mrs Crowl blifvit betäckt med en slöja. Rum sattes genast i ordning, och de nykomna togo dem i besittning. Monk och mrs Crowl suto vid sin frukost, då värdinnan kom upp och frågade, om hon kunde göra någonting för den stackars unga damen. — Hon skulle kanske kunna förtära litet kyckling, sade mrs Crowl. Hennes aptit är ytterst ringa. Hon sefver nästan helt och hållet af stimulerande medel. Värdshusvärdinnan stod i begrepp att svara, då dörren till sängkammaren öppnades, och Bernice Chetwynd, blek och spöklik, med stora brinnande ögon, stod på tröskeln.