Göteborgsposten – 13 november 1873, sida 1

Musik. Nya Teaterns salong erbjöd i går afton en lika vacker och glädjande som under orkesterkonserterna ovanlig syn: en elegant åhörareskara, som icke blott fylde första raden och amfiteatern utan äfven till ej obetydlig del de öfre raderna. Redan programmets första nummer, ouverturen till Wilholm Tell, af orkestern utförd med berömvärdt lif och precision, försatte åhörarne i den angenämaste stämning, hvilken under de öfriga instrumentalnummerna och framför allt under m:ll Olena Falkmans förträffliga sång var i oupphörligt stigande och dessbättre bibehöll sig hela aftonen, oaktadt en, lindrigast sagdt, obetänksam åtgärd från kapellmästarens sida vid dacapo-gifvandet af Södermans, med en storm af bifall helsade solkmelodier var nära att förvandla den angenäma stämningen till en rakt motsatt. Att på sätt, som nu skedde, med synbar motvilja kasta fram endast de sista takterna af det fosterländska stycket, ja, icke ens låta dessa spelas till slut utan istället helt oväntadt bryta af, måste nödvändigtvis väcka misshag hos allmänheten och bör, ifall menin