Göteborgsposten – 12 november 1873, sida 2

dådet, hvilken ej var någon annan än ni sjelf. Om ni blir fångad, skall straffet ej inskränka sig till straffarbete blott. Rånare få från tjugo till hundra slag på bara ryggen, som ni vet. Ah, ni ryser! Ni känner till den der bertraffningsmetoden. Ni behöfver ej vara rädd, Flack! Var trogen mot mig, och jag skall beskydda er. Jag tycker om en karl med er djerfhet, och jag tänker behålla er i min tjenst Men för att återkomma till flickan, så vill jag säga er, att ni misstänkt sanna förhållandet: det är en något ovanlig enlevering. — Jag kunde tro det. — Hon är en fattig flicka, fortfor Monk, och har ej en skilling sjelf, ehuru hennes far är en förmögen squire i trakten. Jag älskar henne, och hon föraktar mig. Jag ämnar gifta mig med henne. Det är hela historien — allt som ni behöfver veta för närvarande åtminstone. Stig nu upp på er plats. Ni har under sista veckan befarit alla vägarne i trakten och kan säkert hitta, fastän det är mörkt. Och om ni ej kan det, så kan jag. (Forts.)