Göteborgsposten – 11 november 1873, sida 1

— en tidning, som icke hålles af den läsecirkel hr X. tillhör, föllo i hans händer, nemligen vår Handelstidning, hvilken, enligt dess egen uppgift, af de andra tidningarne anses yrvaken-. Men derom hade hr X. ingen kännedom. Han läste tidningen, och hvad tror ni väl att han inhemtade? Jo först och främst att just en sådan affärskris, som nu rasar i Tyskland, stod för dörren äfven här, ja den hade redan trädt in här och kunde icke utmotas. Hr X. blef naturligtvis orolig, ty han eger en vacker samling af aktier; de äro hans käraste barn, de lemna honom en riklig inkomst och vålla honom intet besvär. Han läste vidare om en kommande syndaflod. Hans oro tilltog; han är husegare, och han beklagade nu högeligen, att icke något enda bolag finnes här som lemnar försäkring å fastigheter mot vattenskada. Han läste vidare, att Handelstidningen många gånger dagligen tillfrågades af personer med ömkeligt tonfall och med sneda grimaser: huru står det till i bankerna? — och att Handelstidningen, hvars samvete blifvit förhärdadt, hade gjort sitt bästa för att öka de frågandes farhågor. Tidningen föll ur hans händer, han blef förtviflad — han är ju äfven egare af bankaktier? Med vår vän förhåller sig så, att han icke precist ogerna ser, om det går lite illa med både ett och annat — han har då alltid förutsedt, att det skulle gå illa —; men det får ej gå illa inom området för hans intressen. Huru står det till i bankerna? frågade han derföre alla, som han träffade, och huru lugnande än svaren utföllo, så tyckte han ändå, att de afgåfvo svaren med ett ömkligt tonfall — ja några gjorde sneda grimaser, tyckte han. Om jag skulle, sade hr X., Åvarsamt sondera styrelseledamöterna i bankerna? Han gjorde så; deras tonfall var alls icke ömkligt, och de gjorde icke heller sneda grimaser. Kanske förställa de sig? tänkte vår ängslige vän, som trodde på Handelstidningen, derföre, att hon hade spådt hvad ondt var. Olycksprofeter tros företrädesvis. 4I riksbanken står det bestämdt illa till, sade vår vän. Egentligen oroade det honom alls icke, snarare motsatsen, ty till riksbanken har han ett horn i sidan; hvarföre, känner jag ej. En titt upp i riksbanken skadar likväl icke, tänkte vår vän. Ankommen till Jerntorget möttes han af en ganska underlig syn. Framför bankopumpen stodo flera at bankens tjenstemän, anförde af en ståtlig och jovialisk d I . embetsbroder. — Ka-tjenare, helsade hr X., hvad står på? — o, blef svaret, vi profva bankens brandsprutor. — Ett besynnerligt sätt, tänkte hr X., för att möta den kommande syndafloden, som Handelstidningen förutsagt. Vår vän blef emellertid nu förvissad om, att den riksbekanta bankoluckanicke var stängd. Han tyckte dock, att den stod på glänt, men derom var han dock ej viss. Så när hade jag glömt börsen, utropade vår vän, och det är naturligtvis deritrån som Handelstidningen fått materialet till sina homska profetior. Till börsen således! Men der var allt som vanligt. Ivgen febril oro, inga ömkliga tonfall, inga sneda grimaser — undantagandes af en Ålandsskeppare, som stod vid dörren; men han såg snedt på alla och allt, tillfölje af ett litet naturfel, som gjorde honom olämplig till styrman måhända. Vår vän återvände till sitt hem, visserligen ännu orolig, men något mindre orolig, än då han gick hemifrån. IIandelstidningens auktoritet hade emellertid blifvit något rubbad. Slutligen läste vår vän i Dagens Nyheter i en uppsats rörande penningeställningen, att en försigtigt anbringad, lindrig strypningsåtgärd blifvit vidtagen, visserligen en från den nyare hankvetenskapen hemtad term, som han icke begriper, men som han likväl ansåg lugnande, helst hans andhämtning fortgår ostörd. : Det som dock mest lugnade vår vän, var underrättelsen, att bankdirektören Wallenberg sistl. söndag hade afrest till Göteborg och skulle bli borta några dagar. Om, sade vår vän och hans blick klarnade, om i Stockholms Enskilda Bank befarades den allra minsta syndaflod, så hade icke hr Wallenberg rest bort. Hans bestämda öfvertygelse är nu, att den omförmälda krisen endast var ett lätt ötvergående strypningsexperiment. Emellertid är vår vän ändå vid dåligt lynne; han är mycket uppretad på Ilandelstidningen) och påstår nu, att alla handelstid) Samma tidning tog sig för någon tid sedan