Göteborgsposten – 7 november 1873, sida 2

Jag är i tillfälle att kunna förklara, efter bemyndigande af en af bonapartisternas ledare, att de kejserlige skola rösta med hr Thiers, ifall denne verkligen antager det ofvan nämda programmet. De anse nationalförsamlingens upplösning numera för oundviklig och äro af den åsigten, att de svårigheter, som den nya nationalförsamlingen skall finna vid försöket att grunda en republik, hvilken måste hufvvdsakligen understödjas af radikala socialister, skulle erbjuda den bästa borgen för, att en vädjan till folket för eller emot Napoleons återuppsättande på tronen måste ske före utgången af de närmaste fem åren. Vi ha återgifvit detta såsom betecknande för ställningen och de hvarandra korsande planerna. Den orlanistiska Journal de Paris berättar följande: . Häromdagen inleddes underhandlingar mellan prinsarne af Orlans och majoriteten angående generallöjtnantskapet. Tre deputerade begåfvo sig på morgonen till prinsarne, för att på officiöst sätt underrätta dem om, hvad som försiggår. Om aftonen begaf sig general Changarnier till dem för att taga ett slags officielt steg. Redan under första samtalet läto prinsarne förstå, att deras vägran var bestämd. Grefven af Paris och hertigen af Joinville uttalade sig med stor beslutsamhet. Prinsen af Joinville, som utsetts för riksföreståndareembetet, förklarade, att om man gjorde ett dylikt förslag, så skulle han bestiga talarestolen för att bekämpa det. Han tilllade: Nu är jag Mac-Mahonist. Grefven af Paris förklarade å sin sida, att prinsarne af Orlans ville genom sin hållning på samma gång trygga de monarkiska idcerna och sitt hus ära. Hertigen af Nemours uttalade sig på samma sätt. Hertigen af Aumale yttrade sig ännu icke, hvilket för öfrigt också hittills varit omöjligt, emedan man ej gjort honom några förslag. I följd af prinsarnes vägran har rojalisternas plan att utropa monarkien med en riksföreståndare blifvit omöjlig, emedan marskalk Mac Mahon, åt hvilken man redan förut erbjudit den, äfven afslog densamma. Till följd af tillintetgörelsen af alla monarkiska förhoppningar ha rojalisterna för afsigt att förlänga Mac Mahons pre identskap och att genast efter nationalförsamlingens öppnande inlemna ett sådant förslag; efter antagandet deraf vill man låta votera vissa författningslagar. Venstern är, som förut, för församlingens upplösning genast. De orlåanska organerna påstå, att de konungske af alla skiftningar äro fullkomligt ense, hvilket likväl ingalunda är fallet; det skulle icke vara omöjligt att en del af högern (bonapartisterna) röstar med venstern för upplösningen. Från Spanien telegraferar Times speciele korresp. i Carthagena, under d. 31 d:s: De upproriske bafva gripit Greklande v. konaul, en apanjor, och hr Giraud, en preussare. De ha gått in på att lössläppa v. konsuln, men vägra att frigifva preussaren, derför att han handlat som spion för Madridhären. Giraud har om sin häktning underrättat tyske generalkonsuln, och man befarar, att allvarliga politiska förvecklingar kunna följa. — Någon sjöfäktniog väntas ej snart, emedan de upproriske sjömännen vägra att gå ombord. Den at oss i går återgifna notisen från Italien om ett jordskalf på Sicilien och avafvelgrufvors förstöring vederlägges. På grund af italienska biskopars förfrågningar hos påfven, huru de skola ställa sig till de olika församlingarnes tilltagande lust att sjelfva välja sina prester, har h. helighet svarat, att det må de gerna göra, dock skola de sålunda utsedde presterna godkännas af biskoparne, för att valet skall vara giltigt. Vid regeringens besittningstagande at de romerska klostren spelar biblioteksfrågan en stor roll. Tvenne kloster, dominikanernas vid S. Maria sopra Minerva och augustinernas vid S. Agostino, ha boksamlingar om 180,000 till 200,000 band, och derjemte flere tusen handskrifter. Collegio Romanos bibliotek omfattar 50,000 band, och Oratorianernas redan förut genom expropriation tagna och för allmänheten tillgängligt gjorda bibliotek ungefär lika många band. 44 andra klosterbibliotek i den eviga staden ha tillsamman 175,000 tryckta. verk och 900 handskrifter; 37 i provinsen ha 48,000 tryckta verk och 280 handskrifter. Det är ett värdefullt arf, om det väl ordnas och göres tillgängligt. Enligt uppgift i tidningarne från Österrike, skola af det nyvalda riksrådet, som utgöres af inalles 352 medlemmar, 228 kunna räknas till det ministeriela partiet och till försvararne af den tyska centralisationspolitiken, under det att återstoden, 124 st., tillhör det federalistiska partiet eller motståndarne till ministeren Auerspergs politik. Det ministeriela partiet skall likväl vara i flera hänseenden söndradt inom sig. En af den nuvarande ministårens mest begåfvade och fruktade motståndare, grefve Hohenwart (chef för det federalistiska kabinettet 1870—1871), har låtit sig i Krain inväljas till medlem at riksrådet. Hohenwart anses vara den, som är bäst egnad att träda i spetsen för oppositionen och som äfven är villig dertill. I ett bref till den slavoniske dep. Bleiweis har Hohenwart förklarat, att han ånyo vill offra alla sina krafter i federalismens tjenst, för att slutligen kunna nå det mål, som ensamt kan skaffa Österrikes folkstammar lugn och en sund utveckling. Skulle detta visa sig vara en omöjlighet, så skall grefve Hohewart heldre nedlägga sitt mandat, än samtycka till något, som skulle kunna tjena till att stödja och befästa ett tillstånd. hvilket. om det