Göteborgsposten – 3 november 1873, sida 2

rön Utlandet. Ånnu då detta nedskrifves, synes all vara förvirring inom de politiska partierna Frankrike i anledning af gretvens af Cham. bordfi telegram redan omnämnd märkliga skrilvelse till deputeraden Chesvelong, hvilken skrif. velse lyder i sin helhet sålunda: Salzburg d. 27 oktober. Min herre! Jag har af edert besök i Salzburg bevarat ett så angenämt minne och vunnit en sådan högaktning för eder ädla karakter, att jag icke tvekar om att vända mig till eder lika Öppet, som ni vändt eder till mig. Ni har under loppet af flera timmar samtalat med mig om vårt dyra älskade fäderneslands öden och jag vet, att ni vid eder hemkomst, i kretsen af edra kolleger uttalat ord, hvilka skola för alltid göra eder försäkrad om min tacksamhet. Jag tackar eder för att ni så väl upptattat mitt bjertas oro, att ni ingenting dolt ang. den orubbliga tastheten i mitt beslut. Jag är ej heller litet förvånad deröfver, att den allmänna meningen under det beklagansvärda inflytandet af rösterna för dagen, antager, att Jag samtyckt till att blifva revolutionens legitima konung. Jag hade till sagesman och vittne en man med IJerta och jag har beslutat att tiga, så länge man icke tvang mig att vädja till eder lojalitet. Men eftersom, oaktadt alla bemödanden, de missförstånd ökas, hvilka ha till syftemål att kasta skugga öfver min för himlen öppen liggande politik, så är jag skyldig fulla sanningen åt detta land, af hvilket jag kan misskännas, men som dock är skyldigt min uppriktighet aktning, emedan det vet, att jag aldrig skall bedraga det, Man fordrar nu af mig offret af min ära? IIvad kan jag svara? Ingenting annat än att jag icke återtager något af mina förra förklaringar, icke inskränker något i desamma. Anspråken i dag gifva mig måttstocken för morgondagen, och Jag kan ej samtycka till att inviga ett starkt konungadöme, som har till mål att :erupprätta, med en handling af svaghet. F, Man vill gerna ställa Henrik V:s fasthet mot Henrik IV:s smidighet. Den senare sade ofta: Den stora kärlek, som jag i hjertat hyser för mina undersåter, sätter mig i stånd till allt, som är hederligt,. Jag tror mig kunna försäkra, att jag i denna punkt alls icke står efter honom; men jag vet nog, hvad den oförsigtige skulle ådragit sig för en lexa, som skulle varit nog djerf att vilja tillråda konung Henrik IV att förneka fanan från Arques och Ivry. Ni, min herre, är ifrån den provins, i hvilken konung Ienrik IV föddes, och ni skall dela min tro, att han skulle genast afvapnat en sådan rådgifvare och med sitt kraftiga bearnesiska uttrycksätt tillropat honom: Min vän, bär min hvita fana! Hon skall alltid föra eder på ärans och segrens bana! Man förebrår mig, att jag icke tillräckligt skattar våra soldaters tapperhet, och detta i det ögonblick då jag skrider till att anförtro dem det dyrbaraste jag eger. Mau glömmer dervid, att äran är det bourbonska husets och den franska härens gvmensamma arfvedel, och att det på detta område ej kan saknas öfverensstämmelse. Nej, Jag misskänner ej mitt fäderneslands lagrar och Gud allena har, så i goda som onda dagar, sett min tacksamhet och mina tårar, äfven när jag varit fjerran från fäderneslandet! FVrankrikes söner ha visat s g värdiga sitt fådernesland, men vi ha ett stort värt att gemensamt utföra. Jag är beredd, fullständigt beredd, att tillgripa det, när helst man vill — i morgon, denna afton, i detta ögonblick. Men just derför vill jag förblifva helt och hållet densamme som jag nu är! Förödmjukad i dag, skulle jag i morgon vara vanmäktig. Det gäller ingenting mindre, än att återtälla det djupt skakade samhället på dess naturliga zrundvalar, att med kraft trygga lagens herravälde, utt återgifva välstånd åt det inre af landet, att sluta araktiga förbund utåt, men framför allt att icke ygga tillbaka för användandet af kraft och styrka ordningens och rättvisans tjenst. Man talar om ilkor. Har då tilläfventyrs den unge prins föreskrifit mig sådana, hvilkens meddelande jag med så ppriktig glädje mottog och hvilken lät mig förstå, tt hans fosterlandskärlek förde honom af fri vilja ill mig, samt i alla de sinas namn bragte mig föräkringar om frid, enighet och försoning? Man fordrar garantier. Har man då begärt såana af den moderne Bayard under den minnesvärda aftan fill d ÅA maj då man nålada hans ann 2 241 i ——— ö 1