Göteborgsposten – 3 november 1873, sida 2

UI lUAFTJmad är 40 är bevarat den heliga, mig anförtrod af da panten af våra traditioner och vår frihet oskadd m Jag har derför rätt att räkna på samma förtroende m, som han och bör ingifva samma känsla af säkerhet ra Mia person är intet, min princip är allt. Frankrike af s skall se slutet af alla pröfningar, som det genomstSått, då det blott vill fatta detta. Jag är den lots ör Som ensam är i stånd att föra fartyget i hamn, emem dan jag eger uppdraget och myndigheten till dess kutförande. st Ni kan, min herre, i mycket bidraga till att undt danrödja missförståndet och hindra splittringar i kamgpens ögonblick. De tröstande ord, som ni vid afaf skedet i Salzburg ställde till mig, äro fortfarande i ig mina tankar. Frankrike kan icke gå under, ty vår Frälsare älskar ännu sina fransmän och om Gud beslutat ett folks räddning, så vakar Han äfvon öfver, att rättvisans spira endast lägges i sådana händer, hvilka äro nog starka att föra henne! Emottag etc. . Henri. Ännu i sista stund skickades fusionisternas underhandlare Falloux till Frohsdorf, för att bringa grefven på andra tankar och förmå honom att utfärda ett manifest i konstitutionel anda. Men grefven vägrade på det bestämdaste, och äfven hertigen af Nemours måste vända tillbaka. Nu återstod ingen annan utväg än att offentliggöra skrifvelsen, hvilken äfven meddelades i grefvens liforgan Unionoch framkallade stor bestörtning. De republikanska tidningarne jublade och förklarade, att nu vore fusionen död och konungadömet förbi. De konungska bladen afspeglade troget förvirringen inom sitt parti. Så innehöll-Journal des Debats i samma nummer tvennetartiklar, af hvilka den ena förklarade, att bemödandena att ernå en öfverenskommelse med chefen för huset Bourbon om grundvalarne för en representativ författning icke lyckats, under det att den andra, undertecknad af hufvudredaktören Lemoinne, fann grefvens skrifvelse dunkel och att den intet ändrat i ställningen. Bladet förklarade derjemte, att det konungska partiet fortfarande var enigt om att tillförsäkra landet institutioner, som tryggade dess frihet och ordning, och att man skulle framlägga för församlingen förslaget om den blifvande regeringsformen, dervid tydligen låtsande förstå, att om än grefven af Chambord förkastat den konstitutionela monarkien, är det likväl intet hinder för att antaga denna som regeringsform och hembjuda kronan åt en annan, som skulle vara villig att underkasta sig de vilkor, församlingen kunde bestämma. Denne andre skulle i eå fall vara chefen för huset Orlåans, grefven af Paris. Denna tanke, som ligger in nuce i Journal des Dåbats uppsatser, utvecklas också vidare af orlåanisternas liforgan Journal de Paris, som öppet säger, att Chambords tronbestigning är omöjlig, sedan han förkastat de konservatives program; men högern och yttersta högern, majoriteten, ha lofvat att gitva landet en bestämd regering och måste derför genomföra sitt monarkiska program, hvartill ett annat orlåanistiskt blad Soleil fogar den genomskinliga förklaringen, att de orlöanska prinsarnes ställning är klar. Högern har redan hållit flera sammanträden för att enas om någon gemensam ledtråd för sitt handlingssätt; men ännu sakna vi underrättelse om, att någon sådan funnits. Derom synas dock alla de konservativa fraktionerna vara ense, att man måste förlänga Mac Mahons presidentskap. Marskalken skall bli nödsakad att bibehålla det åtminstone tillsvidare. Broglies organ -Gazette de France förordar också lifligt detta steg. Venstra centern har redan haft ett möte och fattat den resolution, att ögonblicket nu är kommet för den konservativa republikens konstituerande. Men de radikala bålla sig i detta hänseende tysta; ifrån deras grupp förnimmes intet. Bonapartisterna enugga händerna af belåtenhet: de äro också de, som vunnit mest på de konungskes intrigspel. De ha fått tid på sig, och det var detta de behöfde. Under tiden växer deras kejserlige prins upp. Ministerråd har hållits för öfverläggning om hvad regeringen skulle taga sig till. Enligt Agence Havas, officiös, enades man om, att den närvarande ställningen icke kräfver något brådskande afgörande från regeringens sida, utan vill hon fasthålla vid sin neutrala hållning. Grefven af Chambord, som fonnit sitt hopp om att ändock, oaktadt sin halsstarrignet, bli mottagen i Frankrike sviket, har nu tillsvidare inställt sin beramade resa till franska gränsen. Redan i morgon sammanträder nationalörsamlingen. Detta sker under brydsamma örkållanden och en hittills oanad förvirring. Lrastiga röster förnimmas, hvilka förklara, att lenna församling, så olycksaligt söndrad i oföronliga partier, ej kan längre anses vara ett itiryck för landets stämning, utan måste uppösa oig eller, om hon ej 8Bodvilligt vill gå in lerpå, upplösas. Men ott sådant steg, som let sistnämnda, har Mac Mahon förbundit sig tt icke taga. I sanning, det förefaller gåtoikt, huru man skall kunna komma ur don åkade labyrinten. Från Frankrike skrifveg ; ötri ingen redan användt de med i ösist att rege el, g i enne för bestridande af kostnaderna vid dt lika krigsrätterna, hvarför derhå vid