Göteborgsposten – 1 november 1873, sida 1

1: Ae (111 1 C. IUI. Hör på, min herre, är det sannt hvad man påstår, att ni sagt, det jag är ett dumhufvud, attackerade en gång en hetlefrad porson en annan. — Ni gör mig orätt, min herre, blef det lugna svaret, hela verlden säger det, utom jag! Göteborg den I november 1873. Man har talat om, att den stående välmågan och en ökad penningtillgång hafva framkallat öfverspekulation. Det är nog sant, att en del personer med alltför liten erfarenhet och mindre betänkaamt kastat sig alltför mycket in i aktiespekulationer, men, äfven utan att så inträffar, kan det ligga fara i en stegrad välmåga, om ej omtanka och förstånd tagas i anspråk hos så väl de mindre erfarne som hos dem, hvilka genom sin ställning göra dessa anspråk mera berättigade. Rikagäldskontoret lärer haft en behållning af föregående och innevarande års skatter till inemot 11 millioner. Dessa hafva varit utlånta till bankerna, men nu hafva de blifvit använda till amorteringar, till jornvägsbyggnader och till löneförsträckningar, ehuru riksdagen beslutit ett lån af 24 millioner för dessa ändamål. Af dessa 24 millioner tro vi att endast omkring 8 blitvit upplånta. Våra jernvägar ge lysande inkomster. Jernvägsbyggnadsstyrelsen har derföro begärt att få använda 3 millioner af trafikinkomsterna för fullbordande af jernvägsbyggnader, som först nästa år skulle vara färdiga. Detta är ju allt en följd af den stigande välmågan. Vi må äfven eriara om ett par omständigheter, hvilkas betydelse måste beräknas ändå mera approximativt. När arbetslönerna voro låga, qvarstannade inga större penningebelopp i arbetarnes fickor. Nu är det deremot icke ovanligt, att arbetarne röra sig med handkassor af 10 å 20 rdr, ja vida mera, hvilka ej gå in i sparbankerna eller andra bankinrättningar och sälunda komma ut i den stora rörelsen. Flera millioner kunna nog beräknas vara på detta sätt fästade. Det är i hög grad glädjande, att arbetaren har det så stäldt, men denna omständighet ställer ovilkorligen fordran på större rörelsemedel. Skörden har i år varit god, bättre, när allt beräknas, än förlidet års. De fortsatta goda åren hafva bragt välstånd bland våra jordbrukare. Men de förra goda årens inkomster gingo för det mesta som liqvider på gamla skulder in i den stora rörelsen. Nu läser landtbrukaren in icke obetydliga summor i sin kassakista eller sin pulpet för att hafva dem till bands. IIos en del ligga väl endast smärre summor i förvar. Men våra små landtbrukare, våra bönder, äro ju mycket talrika, och de summor, som äro fästade hos dem, måste i sanning nu tör tiden tillsammans bilda ett högst betydligt kapital. Denna omständighet ställer också en oeftergiflig tordran på större rörelsemedel. Men den större affärsrörelsen stegrar samtidigt denna fordran. Vår jernbandtering och vår trävaruexport hafva under den sista tiden inbragt ofantliga summor. Öfverskotten hafva flutit in i bankerna. Men nästan öfverallt bereder man sig på en utvidgad rörelse, och derföre må bankerna hålla sig beredda att stå till tjenst. Behällningarne lära väl emellertid näppeligen räcka till. Ytterligare större rörelsemedel kräfves, och härtill bidraga ju ät ven de förökade driftkostnaderna högst väsendtligt. När man förr kunde köpa ett träd och drifva ut det för t. ex. 3 rdr, så fordras nn 6. När man förr köpte kol för 12 rdr stigen — och vi minnas, när detta i bergsla: gerna ansågs som ett ruinerande pris — så betalas nu stigen med 30 å 40 rdr. Låt oss nu tillägga, att bruksåret börjar den 1 november och att den mängd, som gjort affärer i t. ex. köp af skogsegendom, då har sina stora liqvider. Dessa summor gå visserligen endast tör en kort tid ur rörelsen, men de äro ofta icke att räkna på tör 7 å 8 dagar. Med ett ord: när vi glädja oss öfver de ut omordentligt goda tiderna för vår jernoch trähandtering ha vi all anledniog att fordra större rörelsemedel. Men till de goda konjunkturerna komma just pu några omständigheter, hvilkas vigt sannerligen icke kan förbises. En betydlig förminskning i landets rörelsokapital har inträdt derigenom, att skörden har kommit 5 å 6 vec kor senare än en del töregående år. IIöstskoppningen för trävaror från Norrland är också senare än vanligt. Genom brist på fartyg torde också behållningarne af trävaror nu vara större än föregående år, och, när afnåmarne ej skickat fartyg, så att varan hinner komma ut under året, erlägges ej, ehuru varan är såld, enligt bestående handelscoutume, någon liqvid förr än i december. Allt detta ger väl vid handen, att det bör vara ondt om pengar. Men det är icke nog med att riksgäldskontoret ätit upp 11 millioner af skatte ehållningen och att jernvägsbyggnadsstyrelsen fått disponera de 3 millionerna trafikmedel. Det allra värsta är, att senaste riksdag genom sitt bankreglemente föreskrifvit, att vexlar ej mera få beräknas som effektiv valuta för sedelemissionen, hvilket antagligen, jemfördt med penning illgången förlidet år vid denna tid, vållar en differens på 7 å 8 millioner. Når man betänker detta, må man med skål undra, att det icke blifvit värre, än det verkligen varit. Man har genom denna åtgärd försvårat tor riksbanken att öka sitt rörelsemedel i sam