Göteborgsposten – 1 november 1873, sida 1

b111vUCTC UN ust dl IVIIOOAUULI Tänk er nu vidare i detta kaos, hvari dock snart upptäckes en viss ordning — de olira Ålägenheternas! — en skara mödrar och barn, mödrar af alla åldrar, från den nyss gifta hustrun med den förstfödde vid sin barm till enkan med 5 eller 6 faderlösa små omkring sig, b.:n af alla dimensioner, tultingar med krusiga hufvuden och leende uppsyn, halfvuxna med nödens och fattigdomens pregel redan intryckt på de bleka anletena ... Denna proletariatets zigenaregrupp midti ett rikt samhälle omfattar ej mindre än tjugofem mödrar och sjutiosex barn! äl I skansens s. k. kasernrum finnas inrymda 5 mödrar och 12 barn och i det till en dylik asyl apterade Spruthuset vid Stampgatan 11 mödrar och 34 barn. I den sistnämda asylen, hvilken liksom kasernbyggnadens förefaller något mera hemtreflig, funnos i måndags endast 33 barn; påföljande dag hade antalet stigit stigit till 34: kolonien hade under natVi vilja icke här inlåta oss på den kinkiga frågan, huruvida det kunde eller borde vara bättre stäldt för de genom bostadsbristen blottställde; ett kunna vi emellertid bestämdt intyga: att alla de mödrar, med hvilka vi talade, visserligen funno sin lott sorglig och tung, men att de dock prisade Försynen öfver att åtminstone ega tak öfver hufvudet, att icke, för att begagna deras egna ord, beböfva ligga på gatan eller bo i en portgång. Vidare har man, så mycket som möjligt varit, sökt att öfvervaka snyggheten inom lokalerna, och vi kunna jemväl intyga, att der hvarken saknades frisk luft eller nödig värme. Då man bör hoppas, att de nu vidtagna åtgärderna endast äro att betrakta som nödfallsåtgärder tillsvidare, kan man, istället för att obetänksamt och klandersjukt söka nedsätta fattigförsörjningsstyrelsens mått och steg i detta sall, endast glädja sig åt att så pass mycket, innan den hårda årstiden inträder, redan blifvit undangjordt. Styrelsens v. ordf., polisintender ven A. Elliot, har kraftigt dritvit fram det hela och skänker åt de provisoriska fattighusen en, snart sagdt, daglig tillsyn. För menniskokärleken finnes här under den närmaste framtiden ett vidsträckt fält att verka på, noga bör dock tillses, att gåfvorna icke bortkastas på ovärdiga föremål, att det endast är den verkliga nöden, som bispringes. Från dessa dystra taflor ur lifvets stora bilderbok kasta vi en blick in i Musei tafvelgalleri. : Der finna vi tvenne nya taflor af vår flitiga porträttmålerska, m:ll Hilda Lindgren, tvenne nya och glädjande bevis på utvecklingen af hennes aktningsvärda och solida talang. Det ena är ett, endast efter fotografi utfördt, porträtt af framl. kapt. Gustaf von Nolten. i lifstiden den högt aktade och innerligt athållne öfverbefälhafvaren för Göteborgs friv. skarpskyttekär. På samma gång man måste beundra den med kraft parade finhet, som röjer sig i porträttets utförande — detaljerna: ordnar, aiguillette m. m. äro förträffliga — måste man beundra den slående likhet, som röjer sig i detsamma. Det andra, porträtt efter naturen af en dame inom vårt sambälle, vittnar likaledes om konstnärinnans lyckliga förmåga att skänka lif och karakter åt sina skapelser. Ätven här äro accessoirerna: sidensarsklädningen, spetsberthen, guldsmyckena, målade med en finess, som röjer flitiga studier af Gertners i detta hänseende oöfverträffliga pensel. I Musei bibliotekssal har nyligen blifvit uppsatt en ypperlig porträttbyst af konung Carl XV, utförd at bildhuggaren C. A. Söderman och pendant till den at framlidne konungen till Museum skänkta porträttbysten af drottning Lovisa. Från ett tredje galleri, det, hvilket tiljorna, som föreställa verlden, i veckan erbjudit oss, kunna vi idag ej framställa några bilder och detta af det enkla skäl att vi, då detta skrifves, ej varit i tillfälle att åse mera än de båda första akterna af En fattig, ung mans äfventyr. Så mycket tilltro vi oss dock, utan fruktan för dementi, kunna påstå: Stycket har här, dels genom innehållet dels genom utförandet, rönt en framgång, hvilken synes bebåda det en framtid liknande den som kommit Jane Eyre, amlet m. fl, stycken till del. Musikföreningens andra konsert i torsdags bevisade afgjordt, att vår allmänhets sympatier ej luta åt den s. k. klassiska musiken. Vi låta ämnet tillsvidare ligga nere, isynnorhet som den närmaste framtiden blir egnad till högst intressanta studier och iakttagelser i detta hänseende. Beyerböckska kapellet, hvilket, som vi förut omnämt, gjordt en rundresa i landsorten och som, senast i Karlstad och Lidköping, skördat I lesw sagrar i form af smickrande, ja, entusiastiska recensioner, är nemligen i nästa vecka att åter förvänta hit för att börja en serie konserter å Bloms större sal. Ungefär samtidigt inträffar här det från Stockholm och Upsala — från Hasselbacken och Gillesalongen — mycket beprisade Ådamekapellet, uzder ledning af m:ll Mari Grunnor för att uppträda i Mindre Börssalen. Direktrisen säges vara en fiolspelerska af framstående talang och samtlige de biträdande, trån kontrabasen till pukan, utgöras af unga damer. Nåväl! Här förestår nu en uppsjö på s. k. lätt musik. Återstår nu stt de huruvida detta skall förorsaka rusning bland våra ärade musikälskare?. Eller skulle de måhända för alltid egnat sitt uteslutande intresse åt Cissigska sällskapets unplyftande pregfa