Göteborgsposten – 30 oktober 1873, sida 1

Denna begäran kom verkligen vid ett något olägligt tillfälle, men lord Chetwynd märkte, att Monks sätt var ovanligt, och han böjde derföre samtyckande på hufvudet. De båda gingo in i biblioteket på ena sidan af den stora förstugan, då gisterna trädde in i salongen på den andra. Gilbert Monk skulle ha satt sig ner, men lord Chetwynd förblef stående. Monk framdrog genast sitt ärende. — Ni måste ha anat, Chetwynd, att min frånvaro från godset under den förflutoa månaden haft en betydelse, började han brådskande. Det har den verkligen haft. För en månad sedan träffade jag tillsammans med en gammal vän till mig, som är delegare i Londonerfirman Scotsby Newman, lagkerlar och advokater vid Chanccrylane. Min vän är Scotsby. Han uppmanade mig att börja läsa lagfarenhet och erbjöd sig att gifva mig handledning och dylikt. Jag måste göra någonting. Mina tillgångar börja minskas på ett betänkligt sätt, och jag tyckes ej kunna fånga någon arftagerska, huru mycket jag än anstränger mig. Jag skulle gerna vilja läsa juridik tillsammans med Scotsby under ett par månader för att se, huru jag tycker om det, och om jag slutligen bestämmer mig för lagfarenheten, ämnar jag hyra rum vid Granyz Iun och egna mig deråt uteslutande. — Vi kunna tala om allt det dor i morgon, Gilbert, sade den unge marquisen, i det ban tog ett steg, mot dörren. Det är ej bra att för hastigt fatta beslut i ett sådant ämne som detta. Det är tids nog — — Förlåt mig, afbröt Monk i det han tog upp sitt ur, men jag reser tillbaka till London i qväll. Åkdonet