Göteborgsposten – 28 oktober 1873, sida 1

Vi tro, att Handelstidningens utgifvare har en hel mängd aktningavärda personliga vänner och bekanta både här i Göteborg och annorstädes, men vi äro öfvertygade, att största delen af dessa — åtminstone de eom här åtnjuta ett större anseende — med förvåning läst denna Handelstidningens uppgift och hvar för sig med ett icke litet misstroende till denna uppgifts rigtighet frågat sig sjelfva: hvem eller hvilka af oss kan han mena? Skulle det vara från sitt deltagande i statsrevisionen, som Handelstidningens utgifvare hemtat de nya förstärkningarna, så är det deremot icke sä svårt att leta ut, hvarifrån de kommit, och lofqvädena i Iandelstidningen öfver kapten Mankell och Jöns Pehrsson hafva då endast fått ett nytt tillägg. Men då man vet, att Handelstidningens utgifvare utöfvat ett ganska betydligt, än omedelbart, än medelbart gagnande inflytande på särskildt Göteborgs samhälle och att nämnde tidning här utgifves, måste främlingar taga för gifvet, att H. T. talar om tänkesättet inom Göteborgs samhälle och särskildt naturligtvis inom de mera bildade klasserna, ty endast inom dessa — vi tala icke om dem, som lida af apathi, då det är fråga om vigtiga samhällsspörsmål — kan man tänka sig den abstraktion, som behöfves, för att man med förkärlek skall omfatta en viss styrelseform, utan att på ett eller annat sätt sträfva för att se den förverkligad. Allmänheten erhåller sålunda den underrättelsen, att H. T:s auktoritet stödes af en förvånande mängd auktoriteter här i Göteborg i den åsigten, att den republikanska styrelseformen är den förnuftigaste och bästa. För hvilka är det nu, som detta omtalas, på hvilka är det som detta skall göra intryck? Naturligtvis icke på dem, som redan gjort sina bekännelser för H. T:s utgifvare. Icke heller öfver hufvud på de bildade klasserna i allmänhet, ty de kunna väl gifva denna euktoritet sin rätta vigt och betydelse. Det är den stora massan, som får bekännelsen till lifs, och så är det regeringen som skall skrämmas upp litet: det är kan tänka så ljuft att kunna låta vederbörande veta, att de icke må hålla sig för säkra. Och anledningen till, att dessa lystringsord nu skola uttalas, den är, att den danska regeringen vidtagit en erkändt laglig åtgärd. Derföre skall man nu få veta, att Binnesstämningen är mogen för republiken, och det inom alla(?) de olika samhällsklasserna. H. M. konungen tröstas visserligen dermed, att han icke skall bli afsatt, och när han dör, så är man icke nu besluten att ens då ställa till någon revolution, men det behöfs endast en olaglig manöver— och om laglighet eller olaglighet skall naturligtvis H. T. och de, som gjort dess utgifvare sina bekännelser, och den hop, som tror på denna auktoritet, döma, likasom vensterns ledamöter i Danmark göra det — det behöfs endast en sådan manöver, och då är man färdig med republiken. Vi skulle vara benägna att tro, att H. T:s utgifvare låtit pennan fara något raskare, än att eftertankan riktigt hunnit följa med; och som detta icke är så alldeles ovanligt, kunde vi låtit det nu påpekade från vår sida passera alldeles obemärkt; men vi hafva också, likasom H. T:s utgifvare, tillfälle att meddela oss med en hel mängd samhällsmedlemmar, och, om det också icke väckt vår förvåning, så har det deremot varit oss en tillfredsställelse, att från en hel mänogd höra de allvar: sammaste protester mot H. T:s uppgift rörande det Åropublikanska tänkesättet och sammanställningen med de omständigheter — den förenade vensterns planer — som synas hafva framkallat densamma. Det är dessutom verkligen svårt att kunna kunna leta ut, hvilka samhällsklasser H. T:s många bekännare tillhöra. De tillhöra, så vidt vi kunnat utforska, icke i någon anmärkningsvärd mängd vårt presterskap eller vår embetemannakår, de kunna icke vara talrika bland våra köpmän eller industriidkare, eller bland våra större jordegare, icke heller lärer H. T. kunna uppleta många bönder, som hysa republikanska tänkesätt, om icke bland de 8. k. kulturbönderna eller s. k. halfherrarne. Hvar finnas de då? Vid lärdomsanstalterna kan det väl hända, att en eller annan grek eller latinare hyser en platonisk kärlek till republiken, men annars torde republikanismen der vara inskränkt till de nybakade, som vilja göra sig vigtiga. Skulle det vara inom städernas egentliga kroppsarbetareklass, som de tropublikanska tänkesätten böra åökas? Vi tro, att de icke heller finnas mycket allmänt der, men det är väl meningen att med tillbjelp af de antydda auktoriteterna få lem der spridda och omfattade. H. T. må lock betänka, att kärleken till republiken, om len på detta område väckes, löper fara att ulldeles icke blifva platonisk och att socialisnens första lockmedel och käpphäst allmänt när i Europa är just republiken, den röda reoubliken, den som hr Björnbak predikade, inran han — som han nu uppgifver, ehuru man Danmark misstror denna uppgifta ärlighet — fvergaf socialisterna för att börja öfversätta Jöteborgs Handelstidning. — — — A AMA me -— Dm Fn rr Fr Mm — —T nm vm MH 0 Teater. Etter det En Midsommarnattslröm under förliden vecka och i söndags gifits, kommer i morgon Octave Feuillets utnärkta komedi En fattig ung mans äfvenyr att gå för första gången öfver tiljan. Täta ch ifriga repetitioner ha egt rum och vår test — E: AA OO — 2