Göteborgsposten – 28 oktober 1873, sida 1

15 rdr, ar 8 rdr, qvartal 4 rdr, månad 1 rdr 50 öre. lösnummer: 10 öre exemplaret. AAA META AINA — Han anmodar mig derjemte meddela er, att såsom tidningsläsare — han har, som ni vet, den lilla svagheten, att vid allt som sker först reflektera till sin egen fördel — är han högst belåten dermed, att den politiska ställningen i Frankrike icke synes bli allt mera invecklad; han såge icke precist ogerna, om der, till och med intill gränsen af Öresund, inträffade en liten tids anarki, allenast den omständligt beskrefs i tidningarne. Han afskyr visserligen grefvon af Chambord. men han anser honom dock som en ganska välkommen debutant på den politiska skådebanan, och den bör, säger hr X, förses alltjemt med nya sujetter, om ej publiken skall ledsna. Att hans gode vän M:r Thiers alls icke låter höra af sig just nu, kan han ej fatta, trots alla ansträngningar, alla gissningar. -Troligtvis har han, liksom jag, fått sig en katarr under höststöket, säger hr X., och detta antagande lugnar honom. Men hvad marskalk Mac Mahon tänker på, då han säger sig vilja nedlägga makten och icke ens vill bl: riksatåthållare, det är en gåta för vår vän, som sjelt är ordningsman i ett qvarter, och ehuru den makt han har som sådan är ganska ringa och ej fri från obehag, så vill han dock ej öfverlemna den till någon annan, förr än han blir stadsfullmäktig, hvilket är höjdpunkten för hans ärelystnad, tillsvidare åtminstone. Och så vill den der Mac Mabon icke låta välja sig för tre år till Frankrikes statschef — han måtte vara rent förryckt, säger hr X. Men jag tror att vi lemna både hr X. och utrikespolitiken för att öfvergå tilll andra ämnen. Riksdagens tolf apostlar, statsrevisorerna, hvilka, så länge de diskuterade, voro ofantligt goda vänner och togo lifvet och bestyret lätt samt erkände, att siffergranskningen utföres vida bättre i kammarrätten, blefvo icke fullt så goda vänner, när det gällde att votera om principfrågor. Det är klart, att de principer, som Andra kammarens revisorer förfäktade, äro för mer än de, som Första kammarens revisorer hyllade, enär de förra representera folket, de senare blott Åherrarne-. Det kan nu ej förnekas, att ett stort förbiseende låg deri, att en af de sistnämnda revisorerna blef vald till ordförande, ty emedan han, då sex revisorer stodo mot sex, hade afgörande rösten, så kunde man väl förstå, hur det skulle gå med principerna. De högre principerna lära ou anträffas först på slutet i revisionsberättelsen och i form at reservationer. Om nu Andra kammarens revisorers principer ega värde och för den skull slå an på riksdagen, så förmodar jag, att ingen hädanefter skall slå ner sina bopålar i Karlskrona, enär dessa revisorer uttalat den bestämda åsigten, att dervarande befästningar möjligen kunna skyddas mot öfverrumpling, men ingalunda mot bombardering eller regulier belägring. Under sådana förhållanden i perspektiv är det antagligt, att ingen klagan öfver bostadsbrist bör kunna uppstå i Karlskrona. Hvad månne väl riksdagen säga derom, att Andra kammarens revisorer brutit stafven ötver riksgäldskontoret, som de vilja förena med riksbanken, icke under gemensamt tak, utan medelst en äkta kristlig förening? Riksdagen har ju nyligen beslutat, att en del af riksgäldskontorets bestyr skola öfverflyttas på statskontoret? En enfaldig princip har riksdagen derigenom hyllat, mena de sex revisorerna, förmodligen. De hafva äfven väldeligen rrifvit i kassorna. Jag har dock hört sakkunniga personer påstå, att nämnde revisorer om åtskilliga kassors tillkomst och bestämmelse alls icke gifvit sig tid att taga erforderlig kännedom; men det torde väl blifva utredt i sinom tid at statsutskottet, om ej förr. Det är för öfrigt sannolikt, att med den nu afgifna revisionsberättelsen skall förfaras på samma sätt som med den i fjor. Då fick allmänheten udigt del af de mest anslående anmärkningar, som revisorerna gjort; men sedan vederbörande svarat på dessa anmärkningar, fick ej allmänheten någon kunskap om svaren, fastän dessa voro så upplysande och tilltredsställaade, att anmärkningarne lemnades utan afseende, i vissa fall äfven strängt ogillades af statsutskottet. Ryktet, att öfverståthållaren frih. Bi!dt skulle förflyttas till svensk-norska ministerposten i Petersburg, har icke bekräftats, men såsom säkert uppgifves dock, att den blifvit frih. Bildt erbjuden. Nu anses som ganska säkert, att öfverståthållarebefattningen icke blir ledig, utan kommer att bibehållas af frih. Bildt, tills vidare åtminstone. Huruvida åter ministerposten i Petersburg fortfarande skall blifva obesatt, är dock tvifvelaktigt. Det vissa är emellertid, att den alls icke är af någon dertill kompetent eftersträfvad, och just den omständigheten, att platsen erbjudits åt frih. Bildt, synes temligen tydligt ådagalägga, att tillgången på diplomater är ganska knapp. För öfrigt är det lättfattligt, att personer, som icke tillhöra diplomatiska kåren, men äro i den ställning, att de kunna erbjudas någon ministerpost, likväl försaka denna utmärkelse, enär öfverallt representationsoch lefnadskostnaderna så enormt ökats, att lönen blir otillräcklig. En violoncellist tretton år gammal och en pianist åtta år, kunna visserligen kallas unS — — — —— pm AA mm Sm mm Am LL