Göteborgsposten – 27 oktober 1873, sida 2

svarande rörelse eger rum, hvilken antyder att man är på sin post och icke vill låta sig öfverraskas af händelserna. Kejsar Wilhelm och surst Bismarck återkommo i lördags till Berlin från sitt besök i Wien. Både i officlösa och icke öfficiösa blad framhålles i starka ordalag den hjertlighet, som inträdt i förhållandet mellan de tvenne kejsarne och deras ledande statsmän. Det är ej blott den ministeriela ÅNordd. allg. Zeit. och Prov. Corresp. eller regeringsbladen Wiener Zeit. samt Pester Lloyd, som prisa öfverenskommelsen mellan Tyskland och Österrike-Ungern såsom den bästa och enda varaktiga garantien för freden i Europa; äfven de oberoende tyska tidningarne istämma i samma ton. I berättelsen från Wien säges, att samma vänskap, som lades i dagen mellan de båda kejsarne, visades äfven af Bismarck och Andrassy, hvilka, då de sågos vandra arm i arm i verldsutställningsbyggnaden, mottogos med Eljen Bismarck! Lefve Andrassy! hvilket kom den tyske rikskansleren att yttra till Andrassy: Man tycks, herr grefve, här ha oss båda lika kära! Vigtigare än dessa demonstrationer, är deremot det man berättar om beslut som under vistandet i Wien, eller kanske redan förut, fattats af kejsar Wilhelm. Det bekräftas nu äfven officiöst, att ministåren Roon i Preussen nalkas sitt slut och att Bismarck redan i den närmaste framtiden — just nu då stora händelser synas förestå — skall åter i sin band samla ledningen af det tyska riket och det preussiska statsministeriet. Bismarck nedlade år 1872 sin befattning som president för preussiska ministören dels på grund af oenighet med flere af ministrarne, dels derför att han behöfde hvila och lättnad från sina arbeten. Han tager nu åter statsskeppets roder i sin hand, emedan stormar synas uppstiga vid horisonten.