Göteborgsposten – 27 oktober 1873, sida 1

dBABAi nr sarne äro, när allt kommer omkring, jordens allrakonservativaste folk. Nu är det en gammal vana, att cirkus i Champs Elyses stänges d. 15 oktober. Det må eå vara, ehuru man kan eupponera, att direktören skulle göra bättre affärer i sin sommarlokal, så länge det vackra vädret ännu lockar fullt med promenerande ner i Champs Elys6es, än derborta på andra sidan Chåteau dEau, utom all ära och redlighet i det parisiska West -Endsögon. Detta vare ce nellertid hans ensak. Men hvarföre måste på samma gång nödvändigt Guignol och Bobine och alla våra andra Kasperl-teatrar, som ännu samla omkring sig skaror af små verldsborgare och verldsborgarinnor med deras vakterskor och det nödvändiga tillbehöret af uppvaktande soldater af alla vapen, hvarföre måste nödvändigt de också stänga? Det är en sak som ingen kan upplysa om, men det brukas, att alla Lartisterna i Champs Elysöos sluta sina representationer på samma gång, upplyste på min fråga, stol-utbyrerskan. De enda artister som fortfarande arbeta äro bockarne, som i par eller fyrspann (sätt för all del icke fyrsprång, ty det går alltid i sakta mak) draga de små upp och ned i allen. På en vinter-cirkus har jag till min fägnad återfunnit ett par bekanta namn: kineserna Arr-Sam och Tim-Tam, de berömda knifkastarne, som för åtskilliga år sedan också besökte Sverige, och om hvilka jag tager mig friheten att berätta följande sanningsenliga historia. Arr-Sam och Tim-Tam äro begge två födda i Peking, men då den förre var son till en rik mandarin, så var den andre bara en slaf i hans tjenst. Redan som barn roade sig ArrSam med att på sem stegs afstånd kasta knifvar mellan sin slass utspända fingrar, hvilken undergifvet lät hacka sönder dem, och det var på det sättet som Arr-Sam efterhand uppnådde sin utomordentliga virtuositet. Men så hände det en dag, att Arr-Sams herr pappa, mandarinen, blef halshuggen, derföre att han hade nyst i kejsarens närvaro, hvilket är ett uppenbart högmålsbrott, och som, för att ytterligare bestraffa detta grofva dåd, äfven nästan all hans egendom blet konfiskerad, så befann sig en dag arfvingen på bar backe och beslöt att resa och visa sin konst för europeerna. Naturligtvis tog han Tim-Tam med sig, men i sin egenskap af herre tog han för sin del trefjerdedelar af inkomsten och lät den stackars slafven få en fjerdedel. Tim-Tam fortfor melankoliskt att låta kasta knitvar mellan fingrarne på sig, men utan att säga något derom lärde han sig i hemlighet franska; och en dag kom han till sin herre och sade: ÅIfrån i dag vill jag ha trefjerdedelar af inkomsterna för min räkning. — Du är galen! — ÄInte det minsta, det är jag som löper hela risken, och trefjerdedelar vill jag ha. — -Slaf!— Pass! det finnes inga slafvar på Frankrikes jord. Säg bara ifrån för resten, om ni inte vill, så skiljas vi åt. Jag har funnit en plats. Det var fullkomligt sant, och Arr-Sam måste gifva med sig; ett nytt kontrakt gjordes på de af Tim-Tam föreslagna grunderna. Men så kom representationen på aftonen. TimTam sträckte ut armarne i form at ett kors och spritade ut fingrarne som vanligt, medan Arr-Sam giorde i ordning sina knifvar. — Hör på, min vän, sade då den sistnämnde, vill du afstå från kontraktet af i morgon? — Aldrig på tiden! — Som du vill, men då kastar jag också knifven i ansigtet på dig! — Jag afstår, jag afstår! skrek Tim Tam med full hals. Dagen derpå uppgjordes det, att de skulle taga hälften hvar af inkomsterna, och sedan den tiden lefva och arbeta de begge kineserna i bästa förstånd med hvarandra, och äro nu rika karlar begge två.