Göteborgsposten – 25 oktober 1873, sida 2

0 Ä i Processen Bazaine. (Forts. från n:o 246.) Rågniors uppträdande hos Bazaine och hans ödesdigra inverkan på händelsernas gång har slägttycke med de sensationsintriger, som romanförfattare, Alexander Dumas t. ex., och sceniska skriftställare, såsom Scribe, bruka hänga via historiens stylus. Öfver förhöret med Bazaine rörande denna sällsamma episod meddela de franska tidningarne följande referat: Presidenten: Den 23 september infördes till er af kapt. Garcin en karl, som sade sig komma från Hastings (kejsarinnans och hennes sons dåvarande vistelseort). Ni mottog honom genast, och ni hade d. 23 och 24 samtal med honom. Bazaine: General Boyer närvar, om jag icke missminner mig, vid det första mötet oss emellan. Pres.: I hvems namn kom han? B.: I kejsarinnans. Pres.: Hade han fullmakter? B.: Nej, men han hade en fotografi af den kejserl. prinsen, försedd med dennes underskrift. Pres.: Talade ni med honom om er brefvexling med prins Friedrich Carl? : Nej, jag förde ju ingen brefvexling med prinsen. BW Pres.: Lät ni honom förstå, att den tyska regegeringen endast ville underhandla med den kejserliga? B.: Nej! Det sade jag honom icke. Pres.: Visade Regnier er en tysk passersedelB.: Ja. Pres.: Han begärde ju, att ni skulle sätta edert namn bredvid den kejserl. prinsens på fotografien B.: Han begärde det, och jag tvekade icke om att göra så. Pres.: Ni trodde icke, att man i följd häraf kunde förutsätta, att ni gifvit Regnier fullmakt? B.: Jag har ej gifvit hr Regnier någon fullmakt; jag fäste icke den ringaste vigt vid min underskrift. . Pres.: Ilar ni icke gjort hr Rägnier något meddelande ang. lifsmedlen och sagt honom, att ni endast hade sådana för ännu 27 dagar? : Jag tror ej att jag sagt det åt hom. Pres.: Vittnen påstå, det Regnier sagt, att ni skulle meddelat honom, att ni endast hade lifsmedel till d. 18 okt. Derför frågade jag er, om ni icke såg något af vigt deri, att ni satte ert namn på fotografien? h.: Jag såg deri intet af vigt. Vres.: Begärde han icke at er, att ni skulle skicka Bourbaki och Canrobert till kejsarinnan? B.: J .: Jo. Pres.: IIvad väntade ni för resultat af denna sändning, hvad angår försvaret af platsen och eder härs heder? B.: Jag trodde det skulle vara i härens intresse att sätta oss i förbindelse med kejsarinnanregentinnan för att ernå afslutningen af ett vapenstillestånd. Pres.: Och ni trodde under så allvarsamma förhållanden denna sändning vara utan fara? .: Ja Pres.: Vägrade marskalk Canrobert att resa? B.: Ja, men general Bourbaki sade: Jag går in derpå Pres. Hade ni sörjt för att den franske generalen kunde återkomma till Metz? B.: Jag trodde, att han kunde det, men jag gjorde mig ej säker derom. Pres.: Men borde ni icke ha gjort det? B.: Jag trodde, att regentinnan och tyska regeringen voro eniga om ett vapenstillestånd. Jag antog derför, att Bourbaki kunde komma tillbaka. Man finner häraf, att Bazaine endast tror sig icke hafva för Rågnier yppat det vigtiga förhållandet i afseende på lifsmedlen; men det är otvifvelaktigt, tillochmed af vitnen intygadt, att Rägnier hade kunskap derom, och det är mer än antagligt, tillochmed säkert, att han, en såfäng men för Frankrike farlig dåre, fastän fransman pratat om det för Bismarck, som sålunda fick veta, att Metz måste falla d. 18 okt. ... Han afbröt ju också omkring den tiden alla underhandlingar med Bazaine om ett vapenstillestånd, genom hvilket marskalken med sin armå skulle få lemna Metz för att återställa kejsardömet, med hvilket han inbil