Göteborgsposten – 23 oktober 1873, sida 1

Gilbert rodnade. Han syntes brast med egendomlig brådska: — Huru skulle jag ha kunnat upptäcka nyckeln till denna hemlighet? Tager du mig för en trollkarl eller för någon af de der hemliga spanarne, som förekomma i nutidens romaner, och som genast upptäcka allt hvnd man önskar, att de skola utspana? Mises! Lady Chetwynds slägtskapsförhållande är en hemlighet och skall förblifva det. Jag tycker att du ser medtagen och blek ut, Sylvia. När skall du göra slut på all denna spännande oro, allt detta elände? — Nu — just denna afton, svarade miss Monk med plötslig ifver och i en hviskning, som liknade en orms hväsande. Jag har omsider blifvit drifven till handling genom åsynen af Roys vansinniga kärlek för denna unga qvinna. Nu har han blifvit alldeles utom sig af oro för henne, och han fruktar, att hon skall dö. För mig är det en tortyr att höra honom uttala sin oro och se honom ständigt vid hennes sida med en sjuklig längtan i ansigte och blickar. Jag har uthärdat allt, hvad jag kan uthärda. Jag skall aflägsna hindret i min stig ej på en gång utan gradvis för att ej väcka misstanka, men det första steget skall tagas i qväll. Hon sammanpressade sina läppar med ett uttryck af fast beslutsamhet. Gilbert Monk blef ingalunda bestört, ej heller förrådde han någon sinnesrörelse. — Jag förmodar, att du vill rådgöra om saken med gamla Ragee, anmärkte han. Jag lemnar dig, så att du något förlägen och ut