Göteborgsposten – 22 oktober 1873, sida 1

att icke mera söka komma ut för polisens fantasier. våäld å fartyg. Sjömannen Wilh. Svensson hade till tisdagens förhör låtit inkalla kapt. B. Whitehouse, förande ångfartyget Baron Hambro, f. n. liggande vid Skeppsbron, att ansvara för det denne d. 19 dis på e. m. knuffat och slagit målsegaren, anställd å nämnde fartyg, så att blodvite uppkommit. Kapt. W., åtföljd af tolk, bestred angifvelsen och påstod, att Svensson i lördags olofligen lemnat fartyget, återkommit något rusig dagen efter samt uppfört sig illa utanför kaptens hytt. Kaptenen hade då upprepade gånger befallt S. att gå ned i skansen, hvilket denne icke åtlydt. Då hade kaptenen fattat honom i armen och fört honom fram på den till fördäck ledande gången, hvarvid S. vändt sig om och tilldelat kaptenen ett slag i ansigtet. Kaptenen hade då gifvit S. ett slag samt fört honom till fördäck. Kaptenen hade närvarande 3:ne vittnen, hvilkas berättelser i det närmaste öfverensstämde med hans egen utsago. Svenssons vittne hade varit stående ä kajen och observerat föga af tilldragelsen. Svensson hade inlemnat en skrift, hvari han icke allenast fordrade att härstädes blifva afmönstrad, utan begärde äfven 25 rdrs ersättning för svada och värk samt afräkning af innestående hyra. Polisintendenten ansåg att Svensson, som enligt vittnenas intyg sjelf börjat att väldföra sig mot sin kapten, skulle vara nöjd att slippa så lindrigt, som att endast bli afmönstrad, men detta tyckte icke målsegaren. Kapt. W. förklarade dessutom sin mening vara, att om icke poliskammaren dömde målsegaren till behörigt straff för öfvervåld, han sedermera ämnade vid engelsk domstol anhängiggöra målet, och nekade att låta Svensson afmönstra. Han sade äfven Svensson vara en otacksam varelse, enär han (kaptenen) upptagit honom å sitt fartyg i Petersburg, der S. saknat allting och äfven varit straffad för fylleri. Utslag i målet kommer att afgifvas om torsdag.