Göteborgsposten – 22 oktober 1873, sida 1

Rättegangsoch Polissaker. PoliskammarenOkynne. Droskkuskarne Martin Svensson Stoldt och Johan Svensson voro till mändagens session inkallade att ansvara för det de d. 9 d:s på e. m. vid droskstationen å Kungsportsplatsen slagit hvarandra. Vid målets påropande inmarscherade Stoldt helt ensam inför dombordet och upplystes då att kamraten Svensson i dagarne tagit värfning vid gardet och afrest till Stockholm. Stoldt förklarade vidare att han icke på minsta sätt oförlämpat Svensson, utan att tvärtom denne dels knuffat honom, Stoldt, och dels slungat en sten efter honom, som träffat honom i pannan. Som vittnen afgåtvo ungefär enahanda upplysningar, frikände poliskammaren Stoldt från allt ansvar, men skulle den nyvärfvade Svensson vid anträffandet inställas. Öfvervåld. Den för sina upprepade slagsmål och våldsbragder bekante besättningskarlen Carl Ludvig Oscar Magnusson och hans vederlike, arbetskarlen Johan Edv. Larsson, inkallade att ansvara för det de d. 10 d:s på e. m. å ett bolagsvärdshus vid Torggatan förfördelat och slagit sjömannen Carl Olof Sandberg, fingo i måndags sina domar afkunnade. Sedan genom flera vittnen blifvit styrkt att nämnde orostiftare, och isynnerhet Larsson, vid tillfället varit druckna och slagit Sandberg, som i allsköns lugn förtärde en stilla grogg, en bastant örfil, dömdes de att hvardera för förargelseväckande uppförande plikta 15 rdr, eller undergå 3 dagars fängelse vid vatten och bröd. Magnusson införpassades genast till cellfängelset af brist på kontanter, och skulle han efter utstånden bestraffning, iföljd af sina många meriter som fredlig medborgare, ånyo inställas för vidare behandling. Som målsegaren Sandberg afstod från vidare ansvarspåståenden sluppo gökarne denna gång ganska lindrigt från sitt okynne. Uddgrenska målet. I lördags öfverlemnade de båda parterna i detta mål, neml. folkskoleinspektören d:r C. A. Uddgren och åkaren Lars Andersson, sina anföranden till domstolens pröfning, och kommer dom i målet att afkunnas d. 29 nästk. november. Under detta förhör förklarade d:r Uddgren ånyo, att han aldrig sökt eller velat nedsätta den belöning af 500 rdr han utfästat till den, som kunde ange och styrka rätta upphofsmannen till det om honom utspridda förklenliga och osannfärdiga ryktet, och att han velat gifva Andersson, som endast angifvit en utspridare af nämnde rykte, en särskild belöning af 150 rdr, för dennes åtgöranden att skaffa upplysning i saken. Andersson yrkade deremot att utfå hela det utfästade beloppet. Olyckshändelse. Ransakning hölls i måndags i poliskammaren angående den i lördags timade olyckshändelsen, då fem personer, anstälde vid Trävaruaktiebolaget, hvilka skulle i båt färdas från stenpiren vid Skeppsbron till Hisingssidan, genom båtens kantring kommo i elfven, hvarvid arbetskarlen Anton Larsson och hustru Johanna Charlotta Bengtsson drunknade. De öfriga i båten varande, nemligen arbetsförmannen Borgström, sågaren Andersson och arbetskarlen Larsson, berättade nästan samstämmigt, att båten, som redan i följd af blåsten intagit vatten, fylldes ännu mera, då Borgström lutat sig ned för att upptaga ett öskar, samt sjönk och de allesammans kommit i vattnet. Dessa tre personer hade likväl af tillstädeskommande sjömän från i grannskapet liggande fartyg blifvit räddade, men Anton Larsson gått till botten. Hustru Bengtsson hade sanslös, men vid lif, blifvit uppdragen, men under vägen till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, dit hon genast affördes, aflidit. Det konstaterades således, att ingen å båten varit vållande till olyckshändelsen, samt att denna ej heller varit öfverlastad, enär den anses fullt kunna bära 10 personer. Naiv skomakaregesäll. Målet med skomakaregesällen Andreas Svensson, boende vid Skolgatan och anklagad att ha fört oljud d. 13 d:s, fortsattes i tisdags i poliskammaren, då åtskilliga vittnen skulle höras. Svensson log som vanligt och hade inkallat ett par skomakaregesäller som vittnen. Ett vittne, Lundqvist, boende vid nämnda gata, omtalade, att han som d. 13 på aftonen setat hemma och spisat qvällsvard, blifvit störd i denna sin trefliga sysselsättning af ett starkt bankande på dörren. Vid öppnandet stå Svensson och en kamrat vid namn Hassellund utanför dörren. Dessa hade bedt Lundqvist komma ut ett tag, hvilket denne efterkom; men kommen ner på gatan hade Svensson börjat på att kitslas och föra oljud, hvilket vittnet då törehållit honom. Svensson hade samtidigt blifvit ursinnig samt hotat några i vittnets port stående personer, hvilka af oväsendet blifvit utlockade samt sagt sig skola slå ibjäl så många som funnos. Vid polisens ankomst till stället hade Svensson fattat tag i en konstapel och svängt om med honom. Öfriga vittnen instämde i Lundqvists utsago. Svenssons vittnen hade just ingenting sett, men tyckte för sin del att han varit ganska fredlig. Andreas Svensson dömdes emellertid att för förargeiseväckande uppförande plikta 15 rdr och ersätta i målet hörda vittnen. Svensson log icke mera, utar begärde i stället anstånd med böterna och sinner troligen bäst vara