Göteborgsposten – 21 oktober 1873, sida 1

Hon sänkte sitt hufvud nästan ner till hans knä, och hennes ansigte var doldt för hans blickar. Nu hade aldrig några dylika farhågor oroat lord chetwynd, och miss Monk risste det mycket väl; men hennes ord hade skjutit in en törnetagg i hans hjerta, som skulle qvarblifva der. De farhågor, hvilka Sylvia så listigt bragt på tal, vaknade just vid hennes ord inom honom. Hans vackra ansigte hade blifvit mycket allvarligt och tankfullt, då han svarade: : — Det är sannt, att jag kunde ha hyst sådana tan ker, som dem ni beskrifvit, Sylvia, men jag har verkligen ej erfarit dem. Dylika farhågor kunde måhända vara berättigade, men Bernice har ett redligt och trofast hjerta, och jag hyser ingen fruktan för att hon någonsin skall ångra vårt giftermål. Hon älskar mig, Sylvia. Jag vet, att hon älskar mig. — Huru? utbrast miss Monk, i det hon plötsligt åsidosatte all förbehållsamhet och blickade upp med honom