Göteborgsposten – 21 oktober 1873, sida 1

skuldra, och han i sitt deltagande och sin beundran för det vackra löfte hon uttalat slog armen omkring hennes lif, lutade sitt ansigte intill hennes och gaf henne hvad hon begärt — en broders kyss. Dörren öppnades sakta och ett litet mörkt hufvud blickado in, men drogs i ögonblicket tillbaka. Bernice hade sett omfamningen och kyssen, Som en vansinnig skyndade hon genom förstugan uppför trappan och in i sina rum. Hon hade knappt försvunnit, förrän miss Monk inom sig jublande öfver hvad hon gjort drog sig ur Chetwynds broderliga famntag och gled sin väg som en orm för att äfven hon begifva sig till sitt rum. Oroad och förvånad återtog lord Chetwynd sin plats, i det han mumlade: — Arma flicka! Arma flicka! Jag har kanhända omedvetet förorättat henne genom mitt giftermål, men jag älskar Bernice och kan ej ångra hvad jag gjort. Men Sylvia skall alltid för mig vara en kär syster. Jug skall glömma hennes hemlighet. Jag skall bespara heone den förödmjukelse och Bernice den pina, som båda skulle erfara, ifall jag nämnde något för min ömhjertade hustru. Arma Sylvia! Huru ädelt hon talade om Beruice. yttrande välönskningar för den lycka, som är bygd på hennes olycka. Så länge jag lefver, skall Sylvia vara för oss såsom vårt eget blod, såsom en syster både i glädje och sorg. (Forts.)