Göteborgsposten – 14 oktober 1873, sida 1

A O —— — Bres srån Köpenhamn. (Till Göteborgsposten.) Den 10 oktober. Redan förut torde det vara allmänt bekant på andra sidan sundet, att folketinget vill göra ett nytt försök att skrämma regeringen och tvinga kungen att bjuda herrar J. A. Hansen, klockaren Berg och några andra att intaga de så itrigt eftersträfvade taburetterna. När jag talar om folketinget, menar jag naturligtvis icke tinget i dess helhet: jag menar den förenade venstern, som så till vida utgör folketingets majoritet, som den i allmänhet disponerar 55 å 56 af tingets 102 röster. Det är den förenade venstern, som åter fattat ett energiskt beslut, det är samma venster som nu är beredd att genomföra detta beslut på ett i sanning ovanligt och föga parlamentariskt sätt, och det är samma venster, som antingen kommer att släppa till nya ministrar inom 14 dagar eller också framkallar folketingets upplösnivg och nya val, hvilket icke är osannolikt, eller kanske något annat, hvarom mera längre fram. Jag behöfver krppt upprepa, att en skrifvelse undertecknad af 53 folketingsmän blifvit tillställd tingets president. I denna skrifvelse förklaras, att undertecknarne ämna rösta mot finanslagens eller budgetens andra behandling — likasom andra läsningen; engelska parlamentet har Åanden Behandling i Danmarks riksdagslif oftast den afgörande betydelsen — men att de önska, att folketinget måtte fatta något med denana afsigt öfverensstämmande beslut redan före lagförslageots behandling. Presidenten anmodas också att för tinget anmäla, att ett förslag inkommit af innehåll, att tinget skulle besluta sig för att uttala, att detsamma vidhåller hvad som blifvit sagdt i adressen till kungen den 31 mars d. å., och att det väntar, att ministrarna skola: taga det steg, som fordras, för att närmare öfverensstämmelse må åstadkommas mellan ministeren och folketinget, eller med andra ord att tinget väntar, att ministrarna skola stryka på foten och lemna platserna lediga för de omnämnda herrarne. Namnen under denna skrifvelse, som sramlomnades i går, äro till en del nya. Såsom gamla bekanta igenkänna vi naturligtvis J. A. Hansen, Berg, prokurator Alberti, gubben B. Christensen, den talföre Högsbro och den från förra riksdagen: mindre lyckligt ryktbare ifraren Tauber. Men de öfriga äro föga kände inom den politiska verlden. Vi finna der bland andra Bajer, Bönlökke, den, som det påstås, genom Internationales medverkan valde Randersrepresentanton Kjer, en ung teolog, som heter Bojsen och som en tid studerade i Upsala och der gjorde sig känd som temligen excentrisk, temligen oklar och ovanligt ordrik, Pmen som nu är en bland Grundtvigianernas apostlar, och slutligen ytterligare 4 herrar Christensen, 2 Hansen, 6 Jensen, 2 Madsen, 4 Nielsen och 6 Pedersen. Bland undertecknarne saknas 4 eller 5 stycken, som eljest anses tillhöra partiet. De lära bilda den jylländeka nyansen, som i en och annan fråga bållit sig på afstånd. Siffran 53 nådde agitatorerna derigenom, att ett par fribytter följde med på sladden. Jag hörde med en viss spänning, att misstroendeadressen redan i dag skulle komma till behandling. Då jag för att åhöra debatten infann mig i Kristiansborgs slott kl. 1!, e. m. — folketinget börjar nästan aldrig sina sammankomster förr än kl. 1 — mötte jag emellertid en hel mängd personer, som strömmade ut från sessionssalen, och på mina frågor erhöll jag den upplysningen, att sammanträdet redan var slut. Det hade endast varit fråga om, huruvida det kunde anses lämpligt, att