Göteborgsposten – 14 oktober 1873, sida 1

för freden, dock utan att vara någon anhängare af Bismarck, hvilket hans motatåndare utspridt. Då han förklarade, att det sista kriget föranledts af en oförnuftig krigslyetvad atbröts han af några utbrott — 64sy, fylt — men dessa generade honom icke vidare, än att han förklarade, att han blott uttalat sin mening och att den kunde vara felaktig. Derefter förklarade han, att han var royalist till lif och själ, hvilket gaf socialdemokraterna anledning till ett par utfall. Deremot ville han hafva bort all census för valrätt, emedan städernas borgare genom densamma finge för stort inflytande. Desslikes ville han att staten ej skulle understöda några lärdomsskolor utan endast allmogeskolor. Hvad han talade om fattigväsendet slog icke heller an på socialdemokraterna, ehuru hah ogillade, att den, som åtnjuter fattigunderstöd, förlorar sin valrätt. Arbetsinställningar tyckte han icke om, och dermed slutade han. Då trädgårdsmästare Johansen derefter föreslog Pio till minister, så måste dock Björnbak upp igen och förklarade då, att arbetarne skulle bli belåtna, om regeringen öfverlemnades åt bönder: de kunde godt staa i Spidsen for den. Snickaren Pihl uppträdde derefter och utbragte ett lefve för fererne (socialistledarne), och då skreks alldeles förskräckligt, men då Björnbak föreslog ett Llefve fäderneslandet, blef detta temligen matt. Hela mötet var synbarligen endast en socialisttillställning. Såsom hedersmedlemmar och till mötet särskildt inbjudna gäster omtalades Randersrepresentanten Kjer och d:r G. Winther. Efter måndagens sammanträde i folketinget hoppas jag hafva något mera att omtala