Göteborgsposten – 8 oktober 1873, sida 1

Med anledning af frågan om språkrensningen. Med anledning af en vår i måndagens nummer förekommande uppsats har Handelstidningen åter gripit till vapen. Vi skuile gerna hafva sett, om vår medbroder med litet mera smak och litet bättre lynne hade upptagit våra anmärkningar, men det är nu en gång för alla så, tyckes det, att den store språkforskaren i nämde blad under inflytandet af harmen öfver en betviflad ofelbarbet oupphörligt faller ner i samma ton af konstlad och krystad ironi, hvarmed han på senare tider försökt krydda sin galla, då man anslagit någon hos honom ömtålig sträng. Vore vi säkra på, att det icke skulle illa upptagas, skulle vi verkligen föreslå, att vår vän i H.T. för någon tid läte den dråpliga manteln fara, ty nog blir den mycket trådsliten, mycket nött och på annat sätt otreflig, om den oupphörligt skall axlas på, då man städse skall spela kung i Aandens Rige, då man städse skall uppträda som ofelbar estetiker, filolog, teolog, historiker, antiqvarius, för att inte tala om allt annat. Men kanske vårt råd illa upptages, och derföre till något annat. Vår språkforskare i H.-T. har begagnat tillfället att rida upp på ett tryckfel, som tyvärr förekom i vår uppsats. Han hade dock sett, att G.-P:ns redaktion upplyst derom, att här ett sådant fel förefanns. Hvarje annan skriftställare skulle under sådana omständigheter lagt det skrifna i papperskorgen, då det på det hela taget icke gick ut från något annat än detta tryckfel, men att undandraga allmänheten en enda rad at mästarhanden hade ju varit ett brott: menskligheten hade då hatt att förebrå honom, att han beröfvat henne något af det, som hon naturligtvis räknar på för sin vidare utveckling. Derföre måste uppsatsen tryckas, och i ett post scriptum kunde tillläggas, att betraktelsen, ehuru den utgår från ett tryckfel, dock är i hög grad på sin plats och lika fullvigtig. Vi behöfde naturligtvis icke lemna något annat genmäle på den i fråga varande uppsatsen än en hänvisning till vår brättelseoch Handelstidningens P. S. — Men något må vi dock tillägga. Handelstidningens språkforskare talar om Stjernhjelm och Spegel och om de sträfvanden för språkets renhet, som dessa framstäående män ledde. Vi skulle då kunna säga, att